Archive for the ‘Mat’ Category

I helgen var det månfestival i Fiskeboda arrangerat av Föreningen Vietnams Vänner. Månfestivalen, eller Tết Trung Thu som den heter på vietnamesiska, infaller ett halvår efter vietnamesiska nyåret Tết Nguyên Đán. Egentligen är det den 12 september som månfestivalen infaller i år, men det gör ju inget om man får fira två gånger – Tết Trung Thu är nämligen barnens egen festival och Vietnams Vänner är en förening för föräldrar med barn adopterade från Vietnam.

Under festivalen höll jag en liten föreläsning om det vietnamesiska köket. Jag plockade från den vietnamesiska kokbok jag skrivit, och pratade lite om risets stora betydelse både för det vietnamesiska köket och för vietnamesisk kultur, om olika regionala variationer vad gäller mat, om den extravaganta kejsarematen från Huế, och även lite om bordsskick och hur det speglar det vietnamesiska samhällets sociala organisation.

Jag är inte alls van vid såna här framträdanden, och min svenska är inte så flytande, men jag tyckte det gick bra. Och det verkade som om åhörarna också tyckte det var lika roligt som jag. Visa bilder gjorde jag också. Här får ni se några av dem. Vill ni se fler vackra bilder från Vietnam kan ni titta runt lite här i bloggen eller så kan ni besöka min kompis Lý Hoàng Longs hemsida. Han är fotograf från Vietnam som vunnit många internationella fototävlingar. Några av bilderna här nedanför har han tagit.


1994 avskaffades Fiskeriförordningen som reglerade när det var tillåtet att fiska kräftor i Sverige. Sedan dess är det alltså fritt fram att äta kräftor året runt, men jag tycker ändå det är lite kul med kräftpremiären. Jag gillar alla de svenska högtiderna som förknippas med olika traditinella maträtter. Det påminner mig om det vietnamesiska nyåret och de rätter som bara tillagas och äts då. Tidigare rådde fiskeförbud 1 november till 7 augusti klockan 17.00. Därför brukade man ha kräftpremiär med en stor skiva den 8 augusti.

Jag dricker inte starka drycker, men jag klassiska vietnamesiska kräftlyktor tycker jag nog att kräftor kräva. Vi har låtit grafiska formgivaren Åsa Alneng (som också råkar vara min svägerska) rita kräftor och krondill som vi låtit brodera upp på våra vietnamesiska sidenlyktor. Det tycker jag passar bra, särskilt nu när kräftorna allt som oftast är kinesiska!

Jag älskar att grilla, och nu när sommaren är här försöker jag göra det så ofta jag bara kan. Vädret i Sverige är inte alltid så pålitligt och ibland vet man inte förrän i sista stund om det är grillväder eller inte. Då kan det vara svårt att hinna med att marinera ordentligt. Då brukar jag använda mig av en dipsås istället som är lika enkel som den är god. Den passar allra bäst till kyckling, fisk och skaldjur men livar upp både fläsk- och nötkött.

Recepetet till denna sista-minuten grillsås är som följer:

Krossa en tesked svartpeppar och en och en halv tesked flingsalt i en mortel. Pressa en lime över kryddorna och rör om lite. Klart!

Ibland lönar det sig att inte krångla till det – lättare än så här blir det inte, och inte mycket godare heller för den delen. I Vietnam brukar man ofta få en sån här sås på bordet när det serveras grillat kött, fisk eller skaldjur. Här följer lite inspirationsbilder till alla grillfantaster.





Just nu firar vi alltså Tết - det vietnamesiska nyåret. Men i Vietnam säger vi inte att vi firar nyår. Vi säger istället att vi äter nyår (ăn Tết). Mat spelar med andra ord en stor roll i nyårsfirandet. Den allra viktigaste maträtten är utan tvekan bánh chưng. Det är en sorts ångkokad riskaka gjord på klibbigt ris med en fyllning av mungbönor, fläsk, lök, salt och peppar. Allt detta bakas in i fyrkantiga paket i blad av en väldigt speciell sorts växt som på vietnamesiska heter lá dong. Vad lá dong heter på svenska har jag tyvärr ingen aning om, men det latinska namnet är Phrynium placentarium.

Den allra viktigaste ingrediensen är ändå en stor portion tålamod – det tar nämligen hela 10-12 timmar att koka bánh chưng. Till det ska läggas timmar av förberedelse av all bánh chưng-paket som ska packas och lindas in i bladen som små paket. När paketen kokat klart har öppnar man dem. Då har riset tagit både härlig smak och vacker grön färg av lá dong-bladen. Riskakan skärs upp med en fiffig anordning av fibertrådar av en sorts bambu som man knytit runt kakan. Sen äter man det tillsammans med pickles  gjorda på lök, morot och rättika.

På grund av den extremt långa tid det tar att laga bánh chưng brukar man gå ihop ett gäng och koka tillsammans. Under eftermiddagen sitter man tillsammans och knyter ihop alla paketen. Sen gör man upp en eld och kokar upp vatten i en kastrull stor som en tunna. I kokvatten lägger man lá dong som ger extra smak till vattnet. När vattnet kokat upp lägger man i alla bladpaketen. Sen turas man om att vara eldvakt under natten.

Här nedan kan ni se när vi kokade bánh chưng till nyåret 2004. Det var jag, min man och dotter tillsammans med några vänner som kokade bánh chưng i vår trädgård i vårt hus i Dalat i Vietnam. På kvällen hade vi fest tillsammans i trädgården medans grytan stod och puttrade bredvid. Sedan hängde killarna upp hammockar att sova och tog skift som eldvakt hela natten. På morgonen var allt klart – mängder med bánh chưng som räckte till fyra familjer under hela nyårsfirandet.

Gurkört (Borago officinalis) heter en liten vacker azurblå blomma som stått modell för det sidentyget vi har använt i vår kollektion HOA SAO. I kollektionen ingår sittdynor, kuddar, överkast, lampor och nu även morgonrockar.

Det vietnamesiska ordet för gurkört är, som du säkert redan räknat ut, hoa sao. Det betyder bokstavligen stjärnblomma, och det är också dess engelska namn – starflower.

Båda namnen är passande då de beskriver olika egenskaper hos blomman. Namnet gurkört kommer av att blomman är ätlig och har en smak som påminner om just gurka. I sommarsalladen blir gurkörten en både ett smaktillskott och en oerhört vacker dekoration. Och starflower, ja, blomman har ju formen av en stjärna.

Förr i tiden menade man att gurkörten var en lyckobringare, och kvinnor brukade brodera gurkörtsblommor på sjalar till sina män då de skulle dra ut i krig. De gamla romarna var helt säkra på att gurkörten fungerade som afrodisiak och brukade krydda vin med blomman. Om det funkade har jag ingen aning. Men ett överkast från kollektionen HOA SAO gör i alla fall sängen mer attraktiv tycker jag. Antidepressiva egenskaper har visst också tillskrivits gurkörten. Det vet jag inte heller något om, men en färggrann lampa med skärm av jacquardvävd mönstrat sidentyg med gurkörtsblommor tycker jag piggar upp en grå vardag.

Alla sidentyger som MINH INREDNING använder i våra olika kollektioner kommer från en vietnamesisk handverksbyn där man ägnat sig åt silkesproduktion i tusentals år. Vi handlar direkt med vävarna och sömmerskorna i byn för att försäkra oss om att pengarna direkt når de som förtjänat dem och för att vi vill stödja utvecklingen och bevarandet av hantverkstraditionerna i byn.

Sen min tid som hotellreceptionist i Vietnam vet jag hur västerländska turister är noga med att allt ska vara autentiskt. Man vill få autentiska upplevelser av den lokala kulturen och ”turist” är näst intill ett skällsord.

Nu till vintern, när turistsäsongen börjar igen i Vietnam, kan det kanske vara passande med lite restips som uppmärksammar fallgroparna på den slingriga (och oändliga) vägen mot autencitet. Strävan efter det autentiska må vara välvillig på många sätt. Trots det tar den sig ibland väldigt komiska uttryck. Ett sånt exempel är när västerländska turister försöker äta med pinnar då maten serveras på en flat talrik. Det ser inte så lite lustigt ut när pinnarna når munnen och all mat hunnit ramlat tillbaka på talriken, eller, ännu värre, i knäet. Väldigt frustrerande när man är vrålhungrig efter en dag av hårt turistande, kan jag tänka mig. Att äta på det sättet är ju alldeles hopplöst, och en vietnames skulle aldrig ge sig på det.

Nej, serveras maten på en flat talrik är det sked och gaffel som gäller. Just det, sked, inte kniv. Vad gäller själva användandet ska gaffeln inte stoppas i munnen. Den används för att skyffla upp maten på skeden. Det kan kanske tyckas som ett konstigt sätt att hantera gaffeln på. Men då bör man betänka att gaffeln faktiskt är en östasiatisk uppfinning. Den användes i Kina långt innan man började använda ätpinnar. En gaffel av ben har påträffats av arkeologer vid en begravningsplats från Qijia-kulturen som härstammar från tidig bronsålder (2400-1900 f.Kr.).

Ätpinnar används alltid tillsammans med en liten ätskål som kallas för chén i södra Vietnam och bát i de norra delarna. Ätskålen håller man i vänster hand och för upp mot munnen. Större matbitar kan man plocka upp med pinnarna, men riset skyfflar man in i munnen. Pinnar använder man även när det serveras soppa. Då tar man pinnarna i högern och en sked i vänster hand och äter ”stereo”.

Alltså, ska du semestra i Vietnam eller Kina i vinter, och vill undvika att bli skrattobjekt för lokalbefolkningen, är det ätpinnar till risskål och sked och gaffel till flat talrik som gäller. Kanske de här pinnarna kan fungera som en påminnelse!

Jag tänkte tipsa om ett recept på riktig god höstmat. Enda sedan jag flyttade till Sverige har jag gillat allt vilt som älg, vildsvin, ren och hjort. Renskav och suovas är bara så gott. Enbärsmarinerad älgstek med kantareller, messmörssås, rårörda lingon och mandelpotatis är riktig favorit hemma hos oss. Här är min version på en mer internationell variant av renskav med shiitake.

I Östasien och i Vietnam har man odlat shiitake i mer än tusen år. På vietnamesiska heter shiitake nấm hương, vilket helt enkelt betyder ”väldoftande svamp”. Det är ett passande namn eftersom shiitake har en väldigt säregen smak. Ofta är det en dålig idé att blanda två ingredienser med väldigt dominerande smaker som renskav och shiitake. Men renskav med sin lite frän och rökiga smak passar fantastisk bra tillsammans med shiitake. Ett extra plus är att det är fantastiskt lätt att laga.

Renskav med kantonesiska nudlar och shiitake (recept för fyra personer)

    – ett paket kantonesiska äggnudlar på runt 500 gram
    - ett paket fryst renskav (240 gram)
    - runt 15-20 torkade shiitakesvampar
    - en stor gul lök
    - en eller två vitlöksklyftor
    - ½ dl rostade vita sesamfrön
    - vietnamesiska soja (xì dầu)
    - en knippe slädbladig persilja
    - en klick smör
    - rapsolja
    - salt
    - peppar

Äggnudlarna och de torkade shiitakesvamparna går att hitta i asiatiska matvarubutiker. Det funkar så klart med färsk shiitake också, men jag föredrar de torkade för de är mycket mer smakrika. Det funkar också med vanliga äggnudlar men de kantonesiska tycker jag passar allra bäst.

Gör så här:
Blötlägg svamparna i ljummet vatten i cirka 15 minuter. Krossa och finhacka vitlöken, grovhacka löken och krama ut och skiva svampen. Fräs löken och svampen några minuter i lite olja. Tillsätt vitlöken, renskavet och svampen samt en klick smör och stek i några minuter. Tillsätt peppar och salt efter smak men ta inte för mycket salt eftersom även sojan tillför sälta.

Koka samtidigt upp vatten, stäng av värmen och lägg i nudlarna och låt stå. På så sätt tillagas de varsamt och får en bra konsistens. Hur långt tid det tar varierar beroende på nudlarna men det brukar ta runt 10-15 minuter. De ska vara al dente.

När nudlarna är klara blandas de med renskavet, löken och svampen. Tillsätt lite soja och låt några matskedar av kokvattnet följa med. Vänd i de rostade sesamfröna och grovhackad persilja.

Vill man kan man hotta upp nudlarna med lite sambal oelek eller chilipeppar och kanske några saftiga körsbärstomater. Ett par krossade enbär kan man också ha i tillsammans med renskavet. En rå äggula kan även vara gott att blanda i nudlarna.

Nudelskålen på bilden är vår egen unika design. Den hittar ni här.

Idag 21 augusti firas Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An i centrala Vietnam. Hội An är sedan 1999 en World Heritage Site och det är även staden där de traditionella vietnamesiska sidenlyktorna härstammar ifrån.

På 1600-talet var Hội An, som då var känt som Faifo bland västerländska sjöfarare, en viktig handelstad och en viktigt länk mellan Östasien och Europa. Där minglade vietnameser med köpmän och sjöfarare från Indien, Kina och Japan med köpmän, kolonialherrar och missionärer från europeiska länder som Nederländerna. Att många av dem gjorde Hội An till sitt hem är något som än idag präglar staden. De japanska köpmännen tog med sig seden att hänga ut två sidenlyktor på vardera sidan om husporten. På kvällarna tändes lyktorna med oljelampor som lyste upp gatan med ett romantiskt sken.

Turister brukar gilla att äta Cao lầu när de kommer till Hội An. Det är en nudelrätt som är tydligt influerad av det japanska köket. En speciell sorts risnudlar används, samt fläskkött, böngroddar, färska örter och lite annat. För att göra riktig Cao lầu ska man använda vatten som tas ur en speciell gammal brunn som heter Bá Lễ som Cham-folket grävde för väldigt länge sen.

Cao lầu är väldigt gott, men ännu godare tycker jag att Hến Trộn är. Det är den rätt som alla vietnameser äter när de kommer till Hội An, men de allra flesta västerlänningar vet nog inte vad det är. Hến Trộn är en sorts sallad gjord på små små musslor och färska örter som man äter tillsammans med ett hårt tunnbröd gjort på rismjöl. Helt underbart gott, men det har man inte vågat marknadsföra för turister med tanke på deras känsliga turistmagar. Så vi vietnameser får njuta av det ifred. Men jag kan ge ett litet tips till de lite mer vågade (med stålmagar) – ta en båt eller gå över bron till ön Cẩm Nam. Fortsätt sedan över på andra sidan ön. Där finns flera restauranger som serverar Hến Trộn. Kom ihåg, ni gör det på egen risk!

Jag tycker väldigt mycket om Hội An. Jag växte upp på landsbygden i Quảng Nam-provinsen inte långt från Hội An, och ett tag var jag och min man faktiskt på väg att köpa hus i Hội An. Men eftersom Hội An blir översvämmat varje höst tyckte vi att det skulle bli lite väl äventyrligt.

Visste ni förresten att många scener i filmen The Quiet American som utspelades i Saigon egentligen spelades in i Hội An? I ett fint gammalt hotell i stan hade Michael Caine sin loge under inspelning, vilket de gärna poängterar för att locka gäster. Vĩnh Hưng I heter hotellet om ni är nyfikna.

Med anledning av Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An tänkte jag påminna om mitt tidigare inlägg om de vietnamesiska sidenlyktor och de japanska kotorilamporna. Jag tänkte också att det kunde passa att posta lite bilder från Hội An. Bilderna har min man tagit under årens lopp.





Photos © MINH / V. Alneng

För exakt 10 år sedan upplevde jag några av de mest spännande veckorna i mitt liv. Jag var på besök i Sverige under några veckor. Det var inte bara första gången jag besökte ett annat land. Det var första gången jag flög, första gången jag träffade mina blivande svärföräldrar, första gången jag besökte vårt landställe i Dalarna, första gången jag åt våfflor med hjortronsylt. Och första gången jag åt kräftor.

Jag är fortfarande lika förtjust allt det där – flyga, Sverige, mina svärföräldrar, Dalarna, våfflor och kräftor. Varje augusti säger jag alltid att, ”Nu äter vi kräftor varje dag hela månaden!” Så blir det aldrig förstås, och det är nog tur.

1994 avskaffades Fiskeriförordningen som reglerade när det var tillåtet att fiska kräftor i Sverige. Sedan dess är det alltså fritt fram att äta kräftor året runt, men jag tycker ändå det är lite kul med kräftpremiären. Jag gillar alla de svenska högtiderna som förknippas med olika traditinella maträtter. Det påminner mig om det vietnamesiska nyåret och de rätter som bara tillagas och äts då. Tidigare rådde fiskeförbud 1 november till 7 augusti klockan 17.00. Därför brukade man ha kräftpremiär med en stor skiva den 8 augusti.

Jag dricker inte starka drycker, men jag klassiska vietnamesiska kräftlyktor tycker jag nog att kräftor kräva. Vi har låtit grafiska formgivaren Åsa Alneng (som också råkar vara min svägerska) rita kräftor och krondill som vi låtit brodera upp på våra vietnamesiska sidenlyktor. Det tycker jag passar bra, särskilt nu när kräftorna allt som oftast är kinesiska!

I förra veckan var musikern Tina Ahlin, kocken Fredric Andersson och partypimparen Isabelle McAllister hemma hos dalmasen och multimusikanten Kalle Moraeus (missade ni programmet kan ni se det på SVT Play). Under programmet visade Kalle upp sin favoriträtt – gäddköttbullar, eller fläskfisk som han kallade det (på bred orsamål). Receptet hade han fått av sin svärfar, bullarna är det godaste Kalle vet.

Det märktes att både Kalle och kocken Fredric tyckte att det var lite galet att blanda fisk och fläsk, men då är ju ingen av dem vietnames. I Vietnam är det nämligen helt normalt och alldeles vardagligt med den ypperliga kulinariska kombinationen av fläskkött, fisk 0ch/eller räkor. De allra flesta Vietnamresenärer har nog provat på det, men kanske utan att veta om det. I vietnamesiska vårrullar (chả giò, eller nem rán som det heter i norra Vietnam), som är väldigt populärt bland västerländska turister i Vietnam, brukar man nämligen kombinera fläskfärs och räkor. (Recept på chả giò och nem nướng utan fisk/räkor hittar du förresten i min kokbok Äta ris: Maten och livet i Vietnam.)

Nem nướng (eller nem lụi som det heter i norr) påminner om vanliga vårrullar, men den skillnaden att rullarna inte friteras. Istället rullar man in ett grillspett tillsammans med grönsaker och färska örter i ett rispapper (rispannkaka), som sen doppas i en underbar jordnöstssås. Nem nướng äts ofta speciella högtider. Det är mat för värdig kungar och drottningar – bokstavligen. De här smaskiga rullarna har nämligen sitt ursprung i den så kallade Kejsarmaten som den finsmakande Kejsare Tự Đức (1829-1883) lät sina kockar utveckla. Av just den anledning bjöd jag mina blivande svärföräldrar på den här rätten första gången jag var i Sverige för nästan exakt 10 år sedan.

I fiskestaden Nha Trang i södra Vietnam är tillgången på färsk fisk och skaldjur enorm. Där blandar man gärna i både fisk och räkor med fläskköttet till grillspetten, och man kan även skippa fläskköttet helt och äta rullarna med några tigerräkor eller grillad fisk. Man kan naturligtvis förbereda rullarna innan de serveras men jag föredrar att låta gästerna själva göra det. Inte nog med att det brukar göra måltiden roligare, man slipper göra jobbet själv också!

Fläskfiskrullar – Nem Nướng Nha Trang (för 4 personer):

Ingredienser till grillspetten
- 200 gram fläskfärs
- 150 gram skalade räkor (eller hälften räkor, hälften vit fisk)
- 2 asiatiska schalottenlökar
- 3 vitlöksklyftor
- svartpeppar
- 1 tesked fisksås
- 20 grillspett av bambu

Hacka räkorna, löken och vitlöken fint. Blanda ner det med fläskfärsen och tillsätt peppar och fisksås. Det gäller att blanda om ganska ordentligt för då blir färsen lite seg och fastnar bättre på grillspetten. Låt stå i ca 15 minuter och knåda sedan på färsen på grillspetten i ca 10 cm långa korvar. Grilla spetten i ca 15 minuter på utomhusgrillen. Använd helst kol så du får den där härliga rökiga smaken. Grillar du i ugnen ska den stå på 250°C.

Ingredienser till rullarna
- 2 stjärnfrukter eller 1 något omogen mango
- 1 morot
- ½ gurka
- en knippe färsk asiatisk basilika
- en knippe färsk koriander
- en knippe färsk mynta
- isbergssallad eller krispsallad
- en knippe asiatisk gräslök
- en liten burk syltlök
- ½ dl risvinäger
- 1 tesked socker
- 30 rispapper ca 15 cm i diameter (20 för rullar + 10 att fritera)

Skölj alla grönsaker. Skiva moroten och gurkan på längden i tunna långa strimlor. Rör ner sockret i vinägern och späd med ca 2 dl vatten. Lägg i morotsstrimlorna och låt det stå och syltas i minst 1 timme (det här kan man förbereda innan om man vill). Blöt upp hälften av rispapperet i varmt vatten. Gör det en och en och väldigt snabbt annars klibbar de ihop. Rulla ihop det mjuka rispapperet i små rullar och fritera dom tills de blivit gyllenbruna. Skiva stjärnfrukten på bredden så att den vackra stjärnformen framträder (hittar du inga stjärnfrukter kan man ta en något omogen mango och skiva i långa tunna strimlor). Fördela de färska örterna i knippen och rensa bort de tjockare delarna av stjälkarna. Strimla eller riv salladsbladen i lite mindre bitar.

Ingredienser till jordnötssåsen (tương đậu phộng)
- 2 tesked olja (oftast används jordnötsolja, men rapsolja går också bra)
- 2 vitlöksklyftor
- 1 klyftor röd asiatisk schalottenlök eller en vanlig europeisk schalottenlök
- ½ limefrukt
- ½ kokosnötsmjölk
- 2 matskedar chilisås eller 1 liten röd chilifrukt
- 5 matskedar jordnötssmör
- 1 tesked socker
- 1 tesked fisksås
- 2½ dl vatten

Skala och hacka vitlöken och löken fint. Värm upp oljan och stek löken och vitlöken tills det har fått en gyllenbrun färg. Tillsätt jordnötssmöret, kokosnötsmjölken, chilin, fisksås och sockret. Låt blandningen sjuda på medelvärme under omrörning i någon minut. Tillsätt vattnet och sjud ytterligare nån minut tills blandning tjocknat något. Pressa i lime, rör om och ta bort från plattan. Konsistensen på såsen kan anpassas genom att ta mer eller mindre vatten. Den ska vara lite trögflytande, ungefär som filmjölk, så att den inte rinner av rullarna när man doppar dom.

Dags att njuta

Blöt rispapperet snabbt i varmt vatten så att de blir mjuka. Arbeta snabbt annars hinner rispappret bli för uppblöt och då klibbar det ihop. Lägg i lite av varje ingrediens i rispapper och rulla ihop, alternativt, lägg upp alla ingredienser på serveringsfat och låt gästerna rulla själva. Ta rullarna med händerna och doppa i jordnötssåsen. Ät, njut och må bra!