Archive for the ‘Vietnam’ Category

Vi har precis proppat vår nätbutik full av nya kuddar i folklorestil. Ja, eller, nya kanske är fel ord. Det handlar nämligen om kuddar gjorda av vintagetyger – återanvända klädtyger från några av Vietnams många minoritetsfolk. Tygerna är handvävda ekologisk odlad hampa och indigofärgad batik av bomull. Vi har använt tyger från H’mông Hoa, H’mông Đen, H’mông Xanh och även fantastiska vävnader från Lự-folket.

Eftersom det handlar om återavända handgjorda textilier så finns kuddarna bara i några fåtal exemplar. Ibland har tygerna räckt till flera kuddar, men oftast handlar det om en eller två kuddar i varje design.

Vi vill gärna kunna sälja mycket av dessa typer av produkter som kommer från Vietnams fattigaste delar. Därför har vi pressat priserna rejält. Jag vågar påstå att vi har Sveriges största och mest prisvärda sortiment av vintagekuddar. Jämförbara kuddar brukar ofta säljas för mer än dubbelt så mycket.

Läs gärna mer i det här inlägget om när vi köpte in våra vintagetyger under våra resor i norra Vietnam.

Små söta pagoder

Author: Minh

En av mina favortbloggar, Interiörguiden, hade ett inlägg nyligen med små söta hus av lera från ARTISANIEeurope. Jag tänkte kontra med en asiatisk variant – jag kom nämligen att tänka på små keramikpagoder som jag sålt i butiken tidigare. I Asien har man dom till bonsaiträd och miniträdgårdar som man bygger upp utomhus. Ofta är det bergslandskap med vattenfall och sjöar med karpfiskar i. På vår tomt i Dalat i Vietnam har vi en sån, komplett med just vattenfall, karpfiskar och små söta pagoder i bergen. Ni skymtar det till höger i en av bilderna i det här inlägget.

Här är en bild på en hel stad med asiatiska keramikhus från vår producent i Vietnam. Tyvärr har vi inga på lager just nu men finns det intresse kan man alltid beställa.

Som jag skrivit om tidigare har vi under samlingsnamnet MINH MODE utökat vårt sortiment med en exklusiv kollektion av noga utvalda kläder. Stilen kan beskrivas som boho chic, folklore eller varför inte indo chic, med en betoning på naturliga färgskalor och material som linne, bomull, siden och hampa, samt asiatisk sömnadskonst och folkloristiska detaljer. Vi har handplockat kläder från ett antal designers i Vietnam och vi har även tagit fram ett egna modeller som vi syr upp med hos våra egna skräddare. Då vi bara tar in ett fåtal plagg av varje modell och storlek kan du vara säker på att de kläder du köper är lika orginella som du själv är. Ett av de klädföretag vi börjat jobba med är Indigo Store.

Indigo Store är ett samarbete mellan den vietnamesiska entreprenören Thanh Thuy Nguyen och den japanska kläddesignern Takeshi Yoshizawa. Med deras gemensamma fascination för traditionellt textilhantverk och god design har de skapat en verksamhet som omfattar egendesignade kläder och accessoarer. Allt tillverkas för hand i Vietnam med kvalitetsmaterial som bomull, siden, linne och silver.

Utmärkande för Indigo Store är en kombination av folkloristiska textilier och västerländsk modedesign. Med en mångårig erfarenhet av hantverkstraditionerna hos minoritetsfolket i norra Vietnams bergsområden samt den internationella modevärlden och västerländskt mode har Thanh och Takeshi skapat ett unikt uttryck som passar väl i den profil vi strävar efter med MINH MODE. Alla produkter är designade av Indigo Store och de tillverkas för hand av naturens bästa material i familjeägda skrädderier.

Det är inte bara klädernas design som matchar vår egen profil på MINH. Precis som hos MINH INREDNING är hörnstenen i Indigo Stores verksamhet rättvis handel samt en ambition att bevara och utveckla lokala hantverkstraditioner. Thanh och Takeshi bor och arbetar i Vietnam och är personligen involverade i alla aspekter av Indigo Stores produktion. På så sätt kan de säkerställa både produkternas kvalitet och de arbetsförhållanden under vilka produkterna är tillverkade. Indigo Store sysselsätter idag närmare trettio anställda varav runt hälften utgörs av sömmerskor och vävare från H’môngfolket. Indigo Store samarbetar även med biståndsprojekt som hjälper och utbildar underprivilegierade barn i Hanoi.

Här nedan kan ni titta på videopresentationer av olika aspekter av Indigo Stores verksamhet.

DESIGN OCH TILLVERKNING

SPINNA BOMULLSTEXTILIER

VÄVNING AV HAMPATYGER

FÄRGNING AV TEXTILIER MED INDIGO

BRODERI

Läs gärna mer på INDIGO STOREs hemsida.

MINH är mer än bara en inredningsbutik – det är en livstilsbutik som vänder sig till stilmedvetna kosmopoliter med passion för det bohemiska och kulturella. Vi har länge sålt morgonrockar i siden och lyxig silkessammet. Nu har vi utökat vårt sortiment med en exklusiv kollektion av noga utvalda kläder. Stilen kan beskrivas som boho chic, folklore och hippie chic. Eller varför inte indo chic, för att dels betona klädernas ursprung och dels naturfärgen indigo som använts till många av de etniska tyger som dekorerar kläderna. Gemensam nämnare för MINH MODE är en betoning på naturliga färgskalor och material som linne, bomull, siden och hampa, samt asiatisk sömnadskonst och folkloristiska detaljer.

Från Vietnams minoritetsfolk, bland annat Black H’mông, Flower H’mông, Lu, Cham och White Thai, köper vi begagnade och nya handvävda tyger som vi sedan använder för att ge våra kläder vackra folkloristiska detaljer. Många av tygerna är vävda av ekologisk hampa och färgade med naturfärger så som indigo. Av dessa tyger gör vi även väskor, accessoarer, kuddar och andra inredningsaccenter.

Till MINH MODE har vi handplockat kläder från ett antal designers i Vietnam. Vi har även tagit fram ett egna modeller som vi syr upp med hos skräddare i Vietnam. Då vi bara tar in ett fåtal plagg av varje modell och storlek kan du vara säker på att de kläder du köper är lika orginella som du själv är.

De flesta plagg i MINH MODE finns endast till försäljning i vår butik, men alla kläder kan ses i vår katalog i nätbutiken.

Runt marknaden i min hemstad Dalat brukade det gå omkring en man med en gammal cykel. På cykeln fanns monterat en bandspelare kopplad till en megafon. På hög volym förkunnar megafonen ut ett meddelande på vietnamesiska. Min man, som är socialantropolog och håller på med en avhandling om turism i Dalat, har berättat att många västerländska turister han stött på har gjort ogillande kommentarer om denna man. ”Hemskt med denna kommunistiska propaganda!”, utbrister de.

Liknande kommentarer av ogillande brukar även en megafonutrustad bil få. Bilen kör runt i stan och proklamerar, vad välvilliga västerländska turister bestämt sig för är, statspropaganda för ett förtryckt folk.

Vi som kan vietnamesiska vet förstås att mannen med cykeln på marknaden egentligen berättar om hur förträffligt effektiva de råttfällor han säljer är. Och bilen med megafonen? Ja, den berättar i själva verket vilka nya spännande långfilmer som just för tillfället har premiär på stadens biograf.

Texten i propagandapostern ovan lyder ”Kommunistpartiet är ungdomens framtid och hopp”. Om denna poster kan ses som ett typiskt exempel på kommunistisk propaganda, så är den samtidigt även ett exempel på en stereotypisk bild av kommunistisk propaganda. Det finns med andra ord mycket mer att upptäcka här!

Även om den allra största delen av propagandan i dagens Vietnam utgörs av reklam från multinationella företag, så lever och frodas statspropagandan fortfarande. I Vietnam har propagandaposters vuxit fram som en konstart. Det började redan under sommaren 1945, när vietnamesiska patriotiska konstnärer lät sig inspireras av den starkt växande antikolonialistiska motståndsrörelsen.

Konstnärerna övergav nu de traditionella motiven och började istället måla till stöd för kampen mot de franska kolonialisterna. Rött och gult var populära färger – rött för blodet som offrats i kampen mot kolonialismen, gult för det dagligen riset och hudfärgen på de förtryckta. Rött och gult (guld) var färger som redan var etablerade på vietnamesernas kulturella palett – de återfanns på heliga lackarbeten i pagoderna och i kejsarens palats.

Propagandaposters trycktes ursprungligen med träblock på handgjorda papper, en traditionell vietnamesisk teknik utvecklad till fullo i byn Dong Ho utanför Hanoi. Träblockstryckets tekniska förutsättningar gav propagandakonsten ett välbekant bildspråk kombinerat med en traditionell färgsättning, varför propagandakonsten var lätt att ta till sig för folket.

Under 60-talet hade propagandekonsten utvecklat en social realistisk bildstil utnämnd till den enda riktiga konstarten. Även om moderna tryckpressar användes och även om motiven var propagandistiska med direkt hänvisning till aktuella kampanjer, inspirerades bildspråket och de starka färgerna fortsatt av traditionella trätryck. Posters trycktes både som storformat och som flyers som spreds över landet.

Propagandan utgjordes av positiva kampanjer, ämnade att stärka folket både känslomässigt och materiellt, och negativa kampanjer, ämnade att skrämma fienden. Hyllningar av kommunistpartiet och landsfadern Ho Chi Minh är inte ovanliga. Likaså påminnelser om årsdagar för avgörande händelser under det amerikanska kriget och kampen mot kolonialismen. Men ofta handlar det om motiv som ligger långt ifrån den stereotypiska bilden av kommunistisk statspropaganda.

Propaganda ämnad att höja livskvaliteten för individen eller för samhället i stort är ett vanligt tema. Det kan handla om posters som uppmanar folket att odla frukt och grönsaker (istället för till exempel opium), att inte skaffa för många barn, att hålla sig borta från knark, tobak, sprit, hasardspel och prostitution, att värna om sin familj och sina barn, och inte minst att utbilda sig.

Vad gäller utbildning och särskilt då läskunnighet kan det vara intressant att uppmärksamma att vietnamesiska folket faktiskt har en grad av läskunnighet som länge legat i nivå med den rika delen av världen, ja, till och med högre än många länder i västvärlden. Det finns historiska förklaringar till det. Precis som det var viktigt för de franska kolonialisterna att hålla folket kvar i analfabetism var det viktigt för den anti-kolonialistiska kampen att utbilda folket – analfabeter kan ju inte läsa vare sig propagandaposters eller pampfletter!

Historiskt, men även idag, har ett vanligt mer övergripande tema i propagandan handlat om att på olika sätt främja en känsla av samhörighet och enighet i landet, något som är nog så viktigt i ett land med femtiofyra olika etniska grupper och en lång historia av krig och kolonialism.

Den allra vanligaste propagandan idag utgörs av ren samhällsinformation – lite som Annslagstavlan på TV här i Sverige. När jag var i Vietnam nu senast handlade propagandan mest om uppmaningar om att gå och rösta i det kommande valet (jo, det finns val även i Vietnam – personval, men inte val av partier).

Om propagandan i Vietnam alltid varit verk skapade av konstnärer, så är det dock först på senare år som den fått det erkännande som konstart som den förtjänar. Runt om i landet säljs idag propagandakonst som orginalposters och tryckta reproduktioner i konstgallerier. Vill man ha ett orginal får man vara beredd att betala åtskilliga tusenlappar.

Precis som vintagereklamposters, passar propagandaposters onekligen bra in i den vintagetrend som nu råder. Istället för att bara sälja reproduktioner av gamla posters ville vi gå ett steg längre och kombinera denna vietnamesiska konstart med en annan, nämligen det traditionella vietnamesiska lackarbetet. Vi bad därför lackkonstnären Nguyễn Ðặng Sơn reproducera några gamla vietnamesiska propagandaposters i lackarbete på trä med inläggningar av bladmetall och äggskal. Resultatet, som ni ser här nedanför, finns nu till salu i vår nätbutik och i vår butik på Odengatan 28 i Stockholm.

Äntligen hemma

Author: Minh

Till sist, efter mycket arbete uppe i Hanoi och bland minoritetsfolken i bergen i norra Vietnam kom vi hem till vårt hus i Dalat, där även mina föräldrar bor numera. Det var så skönt att komma upp till Dalat – bergsklimatet är som svensk vår ungefär, men med friskare luft. Ingen kvävande tropisk hetta alltså.

Jag gillar att komma hem till Dalat för då kan jag laga mat själv. Det är visserligen skönt att kunna äta god mat på restaurang, men efter ett tag tröttnar man. Inget går upp mot att grilla hemma på tomten i Dalat. I Dalat gör man grillkol av den speciella sorts tall som växer runt stan. Veden är rik på kåda och ger maten en väldigt god smak, lite som hickory gör i USA och Kanada.

Mai var också väldigt glad att äntligen få se sina älskade djur – hundarna Bi, Wii och Si, katten Lo och ett hundratal ej döpta karpfiskar i den lilla dammen på tomten. I år fick vår lilla djurpark även tillskott i form av en burfågel som jag och min man köpte som present till Mai och min pappa.

Nära vårt hus finns ett litet vattenfall där turister kan rida på hästar. Det passar Mai bra, som fick en ridtur med sina kompisar Nellie och Ninni från Saigon (som också har svensk pappa).

Vid den här tiden, när regnperioden just börjat, har alla körsbärträdet visserligen redan blommat, men det är ändå en fantastisk blomsterprakt i stan. Ett av många smeknamn som Dalat har är just Blommornas stad. Det finns till och med ett par orkidésorter som är uppkallade efter Dalat (och berget Langbian precis utanför Dalat) eftersom de är unika arter som växer vilt i skogarna runt om Dalat.

Landskapet i det centrala höglandet, där Dalat ligger, påminner lite om landskapet i Dalarna. Den stora skillnaden är att i Dalat är allt större. Bergen är högre, dalarna är djupare, vattenfallen är större, tallarna är högre, barren längre, kottarna enorma, sjöarna vidare, blommorna fler, och så vidare.

Men allt är inte frid och fröjd i Dalat, och alla djur är inte så roliga. I en stor yuccapalm på vår tomt, där slingerväxter fått fäste, hittade min pappa en livsfarlig grön trädorm. I några andra slingerväxter hittade han fyra till. De här ormarna är inte att leka med – ett bett och du är död inom några timmar. Men pappas, som är van vid livet på landsbygden, hade redan dödat de han hittat innan vi kom till Dalat. När vi var där ville han kapa yuccapalmen. Jag var livrädd att det skulle finnas några fler ormar där, men pappa bara skrattade när han klättrade upp på stegen med en machete i handen. I yuccapalmens krona hittade pappa fem ormägg. Tur att han fick död på mamman innan och tur att äggen inte hunnit kläckas!

Vi tog förresten hem ett par stockar av yuccapalmen som vi planterat i kruka här hemma i Sverige. Men de är garanterat fria från ormar!

Ja, hem till Sverige kom vi redan för en vecka sedan, men jag ville göra det avslutande inlägget från årets Vietnamresa. Nu dröjer det ett år innan vi åker tillbaka, och jag längtar redan…

Här är en liten sammanfattning av vad vi klarat av under den här resan:

  • mängder med nya vintagetyger och kjolar från H’môngfolket att säljas som vävnader, kuddar, väskor och kjolar
  • klädhängare, klädställning och herrbetjänt i bambu
  • ett antal nya modeller stoppade puffar i silkessammet med flera olika färger
  • rottingfåtöljer och puffar av rotting
  • handsnidade trästolar i asiatisk stil
  • soffbord och sidobord
  • beslag för att asien-pimpa IKEA-möbler
  • ny fantastiskt vacker wabi sabi keramik
  • mängder med nya och väldigt exklusiva lampmodeller – särskilt många nya golvlampor
  • gardiner i organza, siden och silkessammet
  • siden och silkessammet som metervara
  • oräkneliga nya modeller av kuddar och överkast i siden och silkessammet
  • oräkneliga nya modeller av kuddar vintagekuddar och folklorekuddar med tyger från Flower Hmông, Black Hmông, Lu och White Thai
  • kuddar av linne
  • många nya modeller av broderade kuddar
  • exklusiva kläder i linne, siden, bomull och hampa
  • nya modeller av sidenmorgonrockar som sys av vår granne i Dalat
  • många nya skulpturer från träkonstnären Vinh
  • häftiga reklamposters i vintagestil av lackarbete
  • nya lacktavlor
  • på gång har vi även två helt nya tygmönster som kommer vävas exklusivt för oss i sidenbyn Van Phuc. Tygerna kommer användas till kläder, lampor, kuddar, överkast och accessoarer som ni kommer att kunna se i butiken till vintern.

Det är säkert en del jag glömt, men det dyker ju upp vad det lider. Håll utkik!






Idag den 19 maj är det president Hồ Chí Minhs födelsedag. 121 år hade han fyllt om han fortfarande levt. Eller, egentligen hade han fyllt 122 år, för i Vietnam räknar vi den faktiska födelsedagen som ett. Det är mer logiskt, tycker jag. Den första födelsedagen är ju inte ett år efter man föds – det är ju istället dagen då man föds!

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Hồ Chí Minh är nära förknippad med en av de produkter vi tagit fram under den senaste resan till Vietnam. Nu kan jag avslöja att det är den rottingstol som Hồ Chí Minh sitter på i bilden här nedan. Den bilden är väldigt känd i Vietnam. Den visar Hồ Chí Minh skrivandes något dokument utanför hans bostad i Hanoi. Hồ Chí Minh, eller bác Hồ (farbror Ho, som vi kallar honom i Vietnam), valde att bo i ett enkelt trähus på stolpar, liknande stolphusen som många minoritetsfolk har i Vietnam, istället för att bo i presidentpalatset. Där kände han sig mer hemma för han var van vid det från sin tid som gerillaledare under den långa hårda kampen mot de franska kolonialisterna.

I och med att bilden blivit så känd har även rottingstolen – en gåva från en hantverksby utanför Hanoi – blivit känd. Säger man bara ”ghế Bác Hồ” (farbror Hos stol) så vet alla vad man menar. Det hjälper ju att stolen är snygg också, och snart kommer alltså det vara möjligt för våra kunder att sitta på en sådan förnäm snygg rottingfåtölj. Det kommer för övrigt bli en hel del rottingmöbler hos MINH INREDNING i framtiden. Vi har nämligen börjat samarbeta med en väldigt duktig rottingproducent.

Siden på väg

Author: Minh

Under vår resa till Vietnam spenderade jag mycket tid med min textilproducent Thu som bor i sidenbyn Van Phuc. Det är alltid roligt att se vilka alla nya vackra överkast, kuddar, kläder och annat som man kan hitta i olika butiker och hos olika producenter. Vi kommer satsa väldigt mycket på just textilier just nu. Till hösten kommer vi få in mängder med nya kuddar, överkast och morgonrockar. Helt nya tillskott till vårt sortiment blir det också – vi kommer bland annat att börja sälja gardiner, kläder samt siden- och silkessammetstyger som metervara.

I sidenbyn Van Phuc besökte jag Đỗ Văn Hiển, vice ordförande i Van Phuc Craft Village Association. Det är en ideel organisation som jobbar för att bevara och utveckla traditionen av silkesproduktion i hantverksbyn Vạn Phúc utanför Hanoi. Det är Van Phuc Craft Village Association som tagit fram och äger de tygmönster som vi använder i till våra överkast, kuddar, lampor, morgonrockar och accessoarer (inklusive det mönster föreställande blommande vattenhyacinter som ett danskt företag falskeligen hävdar sig ha copyright på!).

Đỗ Văn Hiển är en riktig eldsjäl. Han har själv designat ett hundratal tygmönster och han har jobbat med att modernisera framtagningen av mönster – allt för att främja silkeshantverket i byn. Det var väldigt intressant att träffa honom och höra honom berätta om hur man gör mönster för jacquardvävning.

Under mitt besökt bestämdes att vårt samarbete med Van Phuc Craft Village Association skulle fördjupas. Inledningsvis kommer vi att ta fram två helt nya tygmönster. Jag vill inte avslöja för mycket nu, men det handlar om ett mönster med ginkgoblad och ett nytt mönster med vattenhyacinter (som vi kommer ha copyright på!). Till vintern ska det vara klart och då hoppas vi kunna visa kuddar, överkast, kläder, lampor och diverse accessoarer med våra nya tygmönster.

Här kommer lite bilder från mitt besök hos Đỗ Văn Hiển samt på lite vackra textilprodukter jag stött på under resan. Några av de kommer finnas i vår butik inom kort.






Hoàng Quang Vinh (f. 1973) kommer ursprungligen från Hải Dương-provinsen i norra Vietnam, där det finns en flera hundra år lång tradition av trähantverk. Det var hans far som lärde honom skulptera i trä. Ett tag jobbade Vinh med ett projekt i Ho Chi Minh-staden för ett taiwanesiskt företag. Då passade han på att åka till Dalat på semester. Han tyckte mycket om landskapet och klimatet i Dalat och bestämde sig för att stanna. I Dalat träffade Vinh också sin fru, som hjälper honom med hans gallerier. På senare år har Vinh även tagit ett antal lärlingar som får en utbildning i träkonsthantverk.

När jag var hemma hos honom plockade hans 2-åriga son fram sin pappas verktyg och började snida till en träbit han hade hittat. Han kommer nog bli en bra träskulptör en dag, precis som sin far. Vinhs fru berättade en rolig anekdot om deras son. En gång skulle en kund köpa en skulptur i Vinhs galleri och Vinhs fru berättade för kunden om att det är hennes man som gör skulturerna. Deras son hörde det och blev väldigt upprörd. Med hög och bestämd röst förklarade han det var han som hade gjort alla skulturer, inte hans pappa. För att inte göra sin son ännu mer upprörd sa hon att, ja, det är hennes son som gör skulpturerna. Men då blev pojken ännu mer upprörd och sa att, nej, nej, det är min pappa som gjort skulpturen. Okej, sa Vinhs fru, visa mig då vilka skulpturer du har gjort och vilka din pappa har gjort. Då förklarade pojken att hälften av alla skulpturer har hans pappa gjort och hälften har han själv gjort.

För sina träskulpturer använder Vinh uteslutande drivved som han köper från de lokala etniska minoritetsfolken som bor runt Dalat. Under torrperioden samlar samlar de veden från flodbäddarna där monsunregnen har spolat ner träet från bergen. Ibland kan det handla om trä som legat begravda i flodbädden i flera hundra år. Det är fler än hundra personer som samlar träämnen åt Vinh, och hela hans trädgård är full av trä som ligger och väntar på att få förvandlas till vackra skulpturer. Här kan ni se vilka skulpturer från Vinh som vi har i inne för tillfället. Vinhs skulpturer är unika konstverka och finns endast i ett exemplar.

Det finns mängder med duktiga träsnidare i Vietnam, men Vinh har en unik stil och ett speciellt sätt att förhålla sig till träet han jobbar med. Vinh berättar om hur han arbetar tillsammans med naturen då han skapar sina verk. Han låter träets naturliga former guida honom, och lägger bara till några detaljer till det som naturen redan har skapat. Han brukar ställa upp en träbit och studera den noga från alla håll och kanter. Då kan han snabbt se träets naturliga potential som skulptur. Till skillnad från vanliga skulptörer tvingar han aldrig på träet någon form, utan låter istället träet ”berätta” för honom vad han ska göra. Det är det tillvägagångssättet som gillar så mycket med Vinhs skulpturer. Hans verk är, så att säga, naturdesign. Min man och jag har flera av hans verk i vår lägenhet i Sverige och i vårt hus i Vietnam.

Vinh jobbar inte enbart med trä. Hans trädgård är även full av vackra bonsai-träd som han odlar för att sälja. Dessutom jobbar han med sten och gör så suiseki-stenar, eller đá cảnh, som det heter på vietnamesiska, vilket är vackra stenar i speciella naturliga former som ställs på specialtillverkade brickor av trä. Suiseki handlar om att uppskatta stenen som det skapades av naturen, snarare än att försöka tvinga på stenen en ny form utifrån ett estetiskt ideal. Det är alltså en konstform som ligger nära Vinhs träskulpturer, som av Vinh får en form som, så att säga, föds ur träämnets naturliga form.

Förra året torrlade man sjön Xuan Huong i centrala Dalat eftersom man skulle bygga om dammvallen. Då var Vinh självklart där för att se vilka skatter som sjöbotten skulle erbjuda honom. När jag besökte Vinh höll han på med enormt stor skulptur med galloperande hästar som han gjorde av ett enormt stor trädstam han hittade i sjön. Jag förstår överhuvudtaget inte hur han fått den flera ton tunga trädstammen till hans hem, som ligger otillgängligt till med bara en lerväg. Trädet måste ha varit flera hundra år gammalt, och det måste har legat på sjöbotten ända sedan fransmännen byggde dammen som skapde sjön i början av 1900-talet. Han hade redan ett par rika spekulanter från Saigon – i Asien anses nämligen galloperande hästar bringa tur i affärer och det finns en hel del nyrika i Saigon som har gått om pengar de inte vet vad de ska göra med, samtidigt som de gärna vill ha mer. Galloperande hästar är därför ett tacksamt motiv för Vinh att göra.









Wabi Sabi porslin

Author: Minh

En av de roligaste saker med att åka till Vietnam är att hitta nya producenter. Egentligen skulle jag inte behöva hitta några fler – redan nu arbetar vi med ett tjugotal olika producenter runt om i Vietnam, och det räcker gott och väl. Det är dessutom ett enormt arbete för mig att samordna alla olika beställningar, med hänsyn till tillverkningstid, så att allt kan skickas i samma container. Men i och med att vår nya större butikslokal tillåter ett annat sortiment har vi letat upp ett antal nya producenter under den här resan.

En av dessa nya producenter är en fantastisk duktig tillverkare av keramik. Vi har ju redan ett brett sortiment av keramik, men den här prodcenten skiljer sig från alla andra producenter i Vietnam, dels vad gäller den stora kärlek till sitt hantverk som de har, dels för den kunskap och kvalitetsmedvetenheten de besitter, och dels för de glaseringar de använder. Glaseringarna – äkta celadon, svart temokus, kopparrött, och många andra naturliga kombinationer – är visserligen inte ovanliga i Asien, men de är samtidigt inte de traditionella glaseringar man använder i Vietnam.

I en liten keramikverkstad i Mekondeltat i södra Vietnam skapar Mai och hennes franske man det vackraste porslin jag sett i Vietnam. Att Mai och hennes man exporterar det mesta av sitt porslin till Japan skvallrar en del om vilken typ av porslin de producerar. Japaner är ju kända för sin kärlek av porslin med en ganska anspråkslös rustik finish. Perfekt likformighet är inte målet. Istället låter man glaseringens och lerans naturliga egenskaper samverka med den skapande handen. ”Misstag” och ”skönhetsfläckar” värdesätts som det som ger varje objekt dess egen unika personlighet och karaktär. Wabi Sabi kallas stilen, och vi har valt ut en serie av blått respektive grönt wabi sabi-porslin från vår nya producent.