Posts Tagged ‘fair trade’


Många kanske längtar efter snön nu när julen står för dörren. Men för att skapa en riktig äkta julstämning behövs inte snö – det behövs värme. Det behövs medmänsklighet, solidaritet och eftertanke. Det behövs en jul i riktig Karl-Bertil Jonssons anda – kort sagt, det behövs mänsklig värme.

Årets julklapp är en schysst julklapp – i år och varje år!

För tredje året i rad medverkar Minh inredning på Schysst Jul – Den Rättvisa Julmarknaden. Där kan man fynda julklappar tillverkade i sann julanda med respekt för mänskliga rättigheter

  • När? – lördag 10 dec, kl. 11-17 och söndag 11 dec, kl. 11-16
  • Var? – ABF-Huset, Sveavägen 41, Stockholm

Tanken bakom Schysst Jul är att skapa ett alternativ till den traditionella julhandeln; ett alternativ som både upplyser, skapar glädje och eftertanke. Ett mål är att den rättvisa handeln ska nå utanför de redan insatta och visa att kaffet är gott, att kläderna faktiskt finns i flera färger och att andra förutfattade meningar om den ”mossiga” rättvisa handeln tillhör det förgångna.

Schysst Jul är en julmarknad där du kan köpa klappar tillverkade med respekt för mänskliga rättigheter och miljö. På marknaden medverkar, förutom Minh inredning, ett flertal organisationer och företag som på olika sätt arbetar med rättvis handel, miljö, mänskliga rättigheter och andra globala utvecklingsfrågor. I samband med julmarknaden anordnas även en rad spännande seminarier, filmvisningar, utställningar och andra aktiviteter.

Förutom mägnder av produkter tillverkade med respekt för mänskliga rättigheter och miljö bjuder Schysst Jul på föreläsningar och en filmfestival med filmer som berör rättvis och orättvis handel, miljö och globala utvecklingsfrågor. Det finns även ett café, etiskt julpyssel, en medveten modevisning, levande jukebox, och flera utställningar kring temat rättvis handel.

Arrangörer för Schysst Jul är som vanligt Forum Syd och Nätverket Rättvis Handel. För andra året i rad är MINH INREDNING en av många medarrangörer. Vi är i väldigt gott sällskap – övriga medarrangörer är: ABF StockholmAfrikagruppernaBuyfairFair Trade CenterFIANFörfattarcentrum ÖstGambiagruppernaIndividuell MänniskohjälpInincateKids FutureKonsumentföreningen StockholmLatinamerikagruppernaMiljöförbundet Jordens VännerNykterhetsrörelsens ScoutförbundNätverket Rättvis HandelPalestinagruppernaSupporting Human Rights in China SHRICSvalorna LatinamerikaSvenska Afghanistankommittén StockholmSvenska Kyrkans UngaBaby be greenCamino magasinCasa CanelaEmosaFair PieceGood StoreGummessons bok & musikHelt RättJust AfricaMiljöklonOria, Playing & Learning, Ting by LingToto WearWatabaran och Zoolidare.

 

Från oss alla, till Er alla – en riktigt Schysst Jul!

 

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Både vi och våra producenter är hänvisade till den ojämlika värld vi lever i. Av just den anledningen menar vi att vi har mycket att lära av dem. Våra produkter är resultatet av vår övertygelse om att en positiv utveckling enbart är möjlig om våra producenters livssituation är utgångspunkten samtidigts som deras målsättningar är vägledande.

Att vi på MINH INREDNING vill jobba miljövänligt och rättvist visar sig bland annat i hur vi jobbar direkt med enskilda producenter som annars enbart eller övervägande jobbar för den inhemska marknaden. Väl medvetna om att vår egen framtid är beroende av våra producenters framtid, jobbar vi långsiktigt och vi betalar mer än gällande marknadspriser och mer än våra producenter själva begär att få.

Att jobba med naturligt ekologiska material så som bambu är ett sätt både att värna om den närmiljö som våra producenter bor och verka i, men samtidigt även ett bidrag till kampen mot globala klimatförändringar. Återanvändning är ett annat. Begagnade klädtyger från Vietnams minoritetsfolk, naturfärgade tyger gjorda av ekologisk odlad hampa, förvandlar vi bland annat till överkast, kuddar, väskor, accessoarer och till etnochica detaljer i våra modekläder.

Vi har även sedan starten jobbat med att återanvända förpackningsmaterial, både inom våra egna led men även när vi skickar varor till grossistkunder och kunder i vår nätbutik.

Nu tar vi steget ut och blir påsvisa! Gårdagens nyheter återanvänder vi som påsar i vår butik. Påsarna tillverkas för hand av två handikappade kvinnor i Vietnam, den ena blind och den andra med förtvinade ben till följd av polio. Handtaget till påsarna är gjorda av hampa och på handtagen hänger vårt visitkort.

Våra kunder har genast fattat tycke för våra nya påsar och föredrar nu påsarna som presentförpackning framför en vanlig presentinslagning. På så sätt har våra påsar en dynamisk effekt där användandet av presentpapper minskar – det kallar vi påsvist!

För mig personligen är det såklart extra kul för nu kan jag läsa om vad som händer i mitt modersland medan jag jobbar här i Sverige!

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

På MINH jobbar vi en hel del med återanvändning eftersom det är ett så bra miljövänligt. Till exempel gör vi kjolväskor, där kjolstyger från H’mông-folket återanvänds för att göra väskor i trendig folklorestil. Det är inte bara snyggt utan även bra på en mängd olika sätt – det är återanvändning, det är handgjort, det är ekologiskt hampa, det är rättvis handel. Vi använder även andra klädtyger från H’mông Hoa, H’mông Đen, H’mông Xanh och även fantastiska vävnader från Lự-folket för att tillverka unika vintagekuddar. Läs gärna mer om våra kjolväskor och vintagekuddar genom att följa länkarna. Här kan ni även läsa mer om när vi senaste var i bergen i norra Vietnam för att köpa in tyger till våra vintageprodukter.

Stockholms Stadsmission jobbar på liknande sätt. Årligen får de in 16 ton tyger och kläder som inte går att sälja. Med nya symaskiner och arbetsplatser tas nu tygberget om hand samtidigt som sysselsättning ges till stadens hemlösa och utsatta. Resultatet är en mängd trendiga produkter, både inom inredning och mode, som de säljer under sitt eget märke REMAKE som består av second handkläder, hemtextil och möbler som fått ny form och stil. Produkterna är tillverkade av Stadsmissionens medarbetare i samarbete med människor på väg in i arbetslivet. Genom Remake skapas nytt liv och nya förutsättningar både för människor och material.

Mellan den 14-30 sep har du möjlighet att vara med och tävla om att designa REMAKEs nästa storsäljare. Imorgon startar nämligen Stockholms Stadsmissions REMAKE-tävling där kreativt sinnade får chansen att designa och utveckla REMAKEs nästa storsäljare!

Tävlingsbidraget ska bestå av en produkt som har designats och tillverkats utifrån kriterierna – stor tillgång till råmaterial, lätt att tillverka och ej trendkänslig. Alla inlämnade tävlingsbidrag publiceras på Stockholms Stadsmissions hemsida och efter den 30 september kommer en namnkunnig jury att utse tre finalister. Finalisternas produkter kommer att ställas ut i Stockholms Stadsmissions butik på Plattan i Stockholm. Där kan kunder och besökare rösta fram sin favorit som vinnare. Vinnaren kommer sedan att få synas med namn och produkt i Stockholms Stadsmissions kanaler som till exempel second handbutikerna, nyhetsbrev, facebook och Statsmissionens hemsida. Produkten kommer sedan att produceras och säljas i butikerna och deras nätbutik.

Klicka här för att läsa mer om REMAKE-tävlingen och hur du kan delta.

Här är lite inspirationsbilder från Statsmissionens REMAKE-kollektion.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

På besök i bambu-byn

Author: Minh
Inredningsprodukter och möbler av bambu är sannerligen ingen nyhet för oss asiater. Från billiga stolar och bord i gatukaféet på hörnet, till soffgrupper, sängar, ja, hela inredningar inklusive väggar och golv till lyxhotell, spa, restauranger och privata hem – bambu hittar man överallt i Vietnam. Tyvärr är det inte så lätt att importera bambuprodukter till Sverige. Bambun gillar nämligen inte det torra svenska klimatet. Hela bambustockar tenderar att spricka och skiktlimmade bordsskivor torkar och krymper. Därför kan jag inte ta in så mycket bambumöbler som jag skulle vilja,men den här resan har vi i alla fall tagit fram lite nya saker

Runt Hanoi finns flera byar som specialiserat sig på tillverkning av bambuprodukter. En av dessa byar heter Bắc Ninh och där bor Kim Sơn, som tillverkat bambuprodukter åt mig sedan jag startade mitt företag. Eftersom Sơn ofta leverar produkter till Hanoi brukar vi träffa honom inne i stan, men den här gången bestämde vi oss för att åka ut till hans by istället. Det är alltid spännande att se hur mina producenter bor och lever, och det var roligt att se att Sơn kunnat bygga expandera sin verksamhet.

Jag är hans enda kund från utlandet, men jag är knappast någon av hans större kunder. Men eftersom jag alltid betalar honom mycket högre priser än hans andra kunder så är jag nog en av hans bästa kunder.

Hans produkter har nu blivit så efterfrågade att han fått beställningar på hela hotellfoajer och restauranginredningar. Dagen efter vårt besök skulle han bege sig många hundra mil söderut till Danang för att jobba i ett par veckor med att inreda en restaurang. Med sin blomstrande verksamhet hade Sơn kunnat spara pengar till att bygga ett nytt fint hus åt sig och sin familj och samtidigt hade han råd att betala sin sons universitetsstudier.

Sơn visade runt oss i byn och berättade om olika tillverkningstekniker.I Vietnam skiljer man på bambu och bambu, eller på tre och trúc, som vi kallar det. Det vill säga, vad som i västvärlden innefattas under kategorien bambu är i Vietnam egentligen uppdelat i två kategorier där tre är bambu med kraftiga gröna stammar. Trúc är betydligt tunnar och spricker mycket lättare. Trúc kan både ha grön stam och gul stam med gröna lodräta ränder på. Riktig bra tre hittar man i bara i södra Vietnam. Den kallas för tầm vông och lämpar sig bra att göra inredningsprodukter för export av. Enklare möbler för den inhemska marknaden kan man göra av en sorts trúc som kallas hóp đá, men de spricker om de skickas till vårt torra nordliga klimat.





  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Nu på söndag  10 april anordnar The Diplomatic Women’s Club i Stockholm en bazaar till förmån för World Childhood Foundation. På Hilton Hotel, Slussen i Stockholm går det av stapeln. The Diplomatic Women’s Club är en förening vars medlemmar utgörs av kvinnliga diplomater samt fruar till utländska diplomater stationerade i Sverige. De allra flesta ambassader i Sverige kommer vara representerade. En riktig kulturell global upplevelse utlovas, med underhållning, mat och dryck, hantverk, kläder, textilier, smycken och andra skatter från jordens alla hörn.

MINH INREDNING har blivit speciellt utvalda av den vietnamesiska ambassaden i Stockholm att representera Vietnam under detta välgörenhetsevenemang. Tillsammans med ambassaden kommer vi sälja konsthantverk, mat och dryck från Vietnam. Avkastningen skänks från evenemanget skänks till World Childhood Foundation, en organisation grundad av H.M. Drottning Silvia.

Inträdesbiljetter till bazaaren kostar 50 kr (gratis för barn under 12 år) och kan redan nu köpas hos MINH INREDNING på Odengatan 28, eller under söndagen vid entrén på Hilton Hotel.

Det är en stor ära för oss att representera Vietnam under detta  viktiga evenemang och vi hoppas att mycket pengar ska kunna skänkas till Drottning Silvias World Childhood Foundation.

VARMT VÄLKOMNA!

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

I ett tidigare inlägg nominerade jag kanelsulor till ÅRETS JULKLAPP. Meterologerna har ju spått att vi kommer få en riktig vargavinter, till och med värre än förra året. Med tanke på hur kallt det redan blivit så är det inte svårt att tro det. Då behöver man något som värmer. Kanelsulor inte bara värmer. Med kanel i skorna går man inte bara omkring med varma fötter – man går omkring med varma fötter som sprider en doft av jul. Och på kanelen kan man bli utan att smutta för mycket på julsnaps eller glögg. Det borde bidra till en mycket bra julstämning!

Men jag vill trots allt revidera det här lite. Visst, det ska bli kallt, och då behövs värme. Men för att skapa en riktigt äkta julstämning behövs värme även av ett symboliskt slag. För en riktig jul behövs det medmänsklighet, solidaritet och eftertanke. Det behövs en jul i riktig Karl-Bertil Jonssons anda – kort sagt, det behövs mänsklig värme.

Med andra ord, glöm 3D-TVs, surfplattor och smart phones – årets julklapp är en schysst julklapp.

Nu råkar det finnas en julmarknad som låter oss alla bli en Karl-Bertil Jonsson. Julklappar tillverkade med respekt för mänskliga rättigheter hittar du på julmarknaden Schysst Jul. I år går Schysst Jul av stapeln 4-5 december i ABF-huset i Stockholm, samt den 11 december i Missionskyrkan i Uppsala.

Tanken bakom Schysst Jul är att skapa ett alternativ till den traditionella julhandeln; ett alternativ som både upplyser, skapar glädje och eftertanke. Ett mål är att den rättvisa handeln ska nå utanför de redan insatta och visa att kaffet är gott, att kläderna faktiskt finns i flera färger och att andra förutfattade meningar om den ”mossiga” rättvisa handeln tillhör det förgångna.

Förutom mägnder av produkter tillverkade med respekt för mänskliga rättigheter och miljö bjuder Schysst Jul på föreläsningar och en filmfestival med filmer som berör rättvis och orättvis handel, miljö och globala utvecklingsfrågor. Det finns även ett café, etiskt julpyssel, en medveten modevisning, levande jukebox, och flera utställningar kring temat rättvis handel.

Arrangörer för Schysst Jul är som vanligt Forum Syd och Nätverket Rättvis Handel. För andra året i rad är MINH INREDNING en av många medarrangörer. Vi är i väldigt gott sällskap – övriga medarrangörer är: ABF-StockholmAfrikagruppernaCasa CanelaDiakoniaEmmaus StockholmEmosaFair monkeyFair Trade CenterFair Trade ShopFIANFolkets BioFramtidsjordenGambiagruppernaGoodstoreIM-Individuell MänniskohjälpJust AfricaKonsumentföreningen StockholmLatinamerikagruppernaMedveten Konsumtion/LånegarderobenMeloniaMiljöförbundet Jordens VännerMiljöklonOrdfrontOriaPalestinagrupperna i SverigeRöda Korsets FHSKSally AnnSvalorna LatinamerikaSvenska Afghanistan-kommittén, StockholmTingByLingWatabaranVärldsbutikerna för Rättvis Handel och Zoolidare.

Från oss alla, till Er alla – en riktigt Schysst Jul!

PROGRAM till SCHYSST JUL (klicka på bilden för att förstora)

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Det finns något tragikomiskt hur det senaste valet visar att vissa svenskar (försvinnande få får man påpeka) tydligen vill sluta sig, avskärma sig från världen och bara värna om det svenska. För det första, att Sverige på något sätt skulle kunna isolera sig, nu när det står klart att den västerländska världsdominansen är på nedgång och det kommande århundradet kommer att vara Asiens, är ju helt verklighetsfrämmande. Här, men ingen annanstans, kanske en gnutta främlingsfientlighet skulle göra susen, men bara under förutsättning att främlingsfientlighet först omdefinieras som fientlighet mot just denna isolationism som är så främmande från den verklighet vi alla lever i.

För det andra, vad är svenskt? Som jag skrev i ett annat inlägg, vad vore väl svensk sommar utan tropisk hetta och skyfall, färskpotatis (med ursprung i Sydamerika), svenska jordgubbar (också de med ursprung i Sydamerika), pelargoner (från Afrikas savanner), kinesiska kräftor och blåvit inredning från Asien? Utan kulturellt utbyte klarar vi oss inte. Utan kulturellt utbyte skulle enbart asiater ha tillgång till krut, kompass, tapeter, papper (inklusive toalettpapper), gafflar, sedlar, 365+plus skottår kalendrar, gjutjärn, fyrverkerier, tändstickor, naturgas som bränsle, negativa siffror, porslin, dockteatrar, restaurangmenyer, seismometrar, te, tandborstar, paraplyer, propellrar, decimalsystemet och mycket annat.

Om man tycker att integrationen har misslyckats, då ska man väl försöka förbättra den, inte avskaffa den. Integrationen blir inte bättre av att man slänger ut invandrare, men den blir garanterat bättre av mindre rasism, och då menar jag framför allt då den vardagliga smygrasismen. Den rasismen, inte sällan allt annat än främlingsfientlig, ofta välmenande och omtänksam, men ack så oinformerad, som vi från andra länder möts av dagligen, på gatan, på bussen, i mataffären, i kontakten med myndigheter, företag, medborgare… Trots att det är en näst intill omärkbar diskriminering så är dess effekter stora. Den hämmar, den isolerar, segregerar, den bryter sakta men säkert ner människovärdet, den reser sig som en osynlig mur mellan OSS och styckar upp OSS i VI och DOM.

Det är inte lätt att komma till ett annat land där man inte kan språket. Språket är viktigt, men är dörren haspad från insidan hjälper det inte om man har förvärvat den nyckel som språket onekligen är. Då är man fast där ute i kylan ändå. På Svenska för Invandrare (SFI) har man nu permanentat ett försök att ge bonus till alla elever som slutför utbildningen inom en viss tid. Redan på försöksstadiet var detta ett misslyckande, men trots det har alltså försöket nu blivit policy.

Misslyckandet består självklart i att försöket bottnar i en syn som säger att alla människor i grunden är lika. Ja, ni läste rätt. Försöket är dömt att misslyckas då det behandlar människor som i grunden lika – det vill säga lika drivna av girighet.

Med en betoningen på SFI-elevernas olikhet hade man istället kunnat se att i en och samma klass minglar unga universitetsutbildade redan flerspråkiga elever med goda studiekunskaper med medelålders enspråkiga människor med ett års grundskoleutbildning i bagaget. Om de olikheterna bejakas skulle man kunna lägga resurserna där de behövs, istället för att slösa bort dem på bonusar till de som inte behöver dem. De som får bonusen hade klarat SFI på samma tid ändå, men kan nu stigmatiseras som drivna av girighet snarare än studiedisciplin och kunskapstörst. De som inte får bonusen trycks ner ännu mer och stigmatiseras som okunniga. Den misslyckade integrationen är plötsligen deras fel.

Detta är självklart förödmjukande för alla inblandade. Som en parantes kan man notera att detta likstela likhetstänkadet inte stannar där – försöket med bonusar på SFI är misstänkt likt alla de misslyckade försökt med bonusar till bankdirektörer och bolagspampar. Varje bolagspamp borde känna sig kränkt och förödmjukad av idéen om att kvalitén på den utförda jobbinsatsen är helt avhängig storleken på bonusen som utbetalas. Även i idéen om Sverige är som ett företag verkar det här tänkandet gå igen. Ett företag kan tvingas skära ner på personalen om det går dåligt. SD vill skära ner på Sveriges befolkning och införa anställningsstopp. Vad innebär det då att se ett land som ett företag? Vilken människosyn får man om man reducerar medborgare till giriga anställda?.

Här vill jag gärna betona att mina erfarenheter av SFI var väldigt positiva. Vi hade en bra och engagerad lärare och fick en bra utbildning, en bra start på våra liv ett nytt land. Vi fick inte bara lära oss språket utan även om svenska seder och bruk, om svenska högtider, och svensk politik och samhälle, om det svenska landskapet och om svensk kultur. Vi fick lyssna på svensk musik. Jag fastnade för Cornelis Vreeswijk och hans Somliga går i trasiga skor. Den rörde mig till tårar och jag kände mig stolt över att ha kommit till ett land där en av nationalskalderna själv var invandrare.

Går jag till mina egna erfarenheter är det stora hindret mot lyckad integration att ständigt bli bemött som man är mindre vetande bara för att man kanske inte uttalar varje ord perfekt, bara för att man har annan hårfärg, annan hudfärg, eller ett annorlunda namn. Eller för att man till exempel är lite kortare än medelsvensson.

När jag för snart 10 år sedan inte ville ta ett jobb att städa hotellrum, eftersom jag visste att jag inte skulle orka med det (jag hade jobbat med det tidigare – det var tungt nog men nu hade arbetsbördan på varje arbetspass ökats markant medan lönen och arbetstiden var kvar på densamma). Jag är 1.54  lång och vägde på den tiden 37 kilo. Jobbet krävde att jag skulle städa 18 hotellrum och lyfta upp runt 28 hotellsängar för att städa under. Jag är stark, mycket starkare än de flesta svenskar jag mött, men min kropp är inte byggd för att lyfta hotellsängar som är både betydligt större och tyngre än jag själv är. Då sa handläggaren på Arbetsförmedlingen till mig att om jag inte klarar av det jobbet så ska jag inte vara arbetssökande utan sjukskriven. Jag svarade, ” Jag är inte sjuk, jag är vietnames!”

En tid senare hade gick jag ut Svenska för Invandrare. Betyg: VG. Stolt och väldigt glad ringde jag direkt till Arbetsförmedlingen och berättade (på svenska) att nu var jag klar med SFI och är redo att starta eget. Jag vill stå på egna ben. Jag frågade om möjligheten gå någon Starta Eget-kurs och om att ansöka om Starta Eget-bidrag. Då fick jag svaret att, ”Nej, det finns inga pengar till det, och, dessutom, la den välmenande handläggare till, ”Du förstår väl att det kostar det pengar starta eget företag?” Nej, hur skulle väl jag kunna förstå det?! Jag är född fattig som en råtta på risfältet – om det är något jag förstår är det väl värdet av pengar! Åtminstone förstår jag värdet av pengar betydligt bättre än bolagspampen som aldrig någonsin lyft en hotellsäng och som kräver ha en fet bonus för att överhuvudtaget lyfta ett finger.

Som reaktion till att SD nu kommit in i Sveriges riksdag har Aftonbladet startat den uppmärksammade kampanjen Vi gillar olika. Jag stödjer den – kampanjen är i och för sig bra och jag gillar sannerligen inte främlingsfientlighet. Men å andra sidan tror jag knappast att någon utlandsfödd svensk upplevde att Sverige blev mer rasistiskt på valdagen. Med en ensidig fokusering på ett visst partis vara eller icke vara i riksdagen, med ett ensidigt sökande efter syndabockar, är det lätt att glömma bort det jag försökt beskriva här ovan – den vardagsrasism som varje invandrare möter varje dag (troligtvis många gånger av välmenande människor som dagen efter valet inte nog kunde uttrycka sin förskräckelse över den parlamentariska situationen).

Dessutom är jag rädd att ett ensidigt vurmande för våra olikheter lätt skyller över det faktum att alla olikheter faktiskt inte är så bra. Ibland kommer folk till min butik och pratar om hur fantastiskt Vietnam är – fantastiskt landskap, god mat, underbara vänliga människor. Sen berättar de hur fantastiskt mycket de vet om Vietnam eftersom då har varit i Vietnam så fantastiskt länge – hela 3 veckor på semester. Sen går de snabbt över till att klaga på att mina priser är alldeles för höga. Här jämför de inte med likvärdiga produkter i Sverige, utan med likvärdiga (tror de) produkter i Vietnam – det är ju mycket billigare i Vietnam, det vet de ju eftersom de varit där så fantastiskt länge. Då vill de pruta ner priset – jag är ju vietnames och så gör man ju så man gör i Vietnam, det vet de ju från sin fantastiskt långa vistelse. I sin ivriga törst efter det autentiska i den främmande kulturen, blir jag fängslad i rollen som ”vietnamesen” – den kulturella främlingen – som försöker lura västerlänningar med överpriser. Som om jag, som vietnames, inte har rätt att ta samma priser som mina svenska kollegor. Som om jag, och även alla mina producenter, som vietnameser, på något sätt har ett mindre värde var helst jag befinner mig i världen.

Hade de jämfört med likvärdiga produkter i Sverige hade de förstås upptäckt det uppenbara – att mina priser ligger på en ganska normal medelnivå. Hade de vetat lite mer om Vietnam hade de förstås vetat att det visserligen är sant att man ofta prutar i Vietnam, men att det är västerländska turister som prutar – vietnameserna själva prutar nästan aldrig, och det gör inte asiatiska turister heller. Seden att pruta är alltså inte en vietnamesisk sed, utan en sed knuten direkt till västerländsk turism. Jag brukar också påminna dem om att de måste räkna med sin flygbiljett i priset – mina produkter har ju faktiskt inte flugit till Sverige själva. Dessutom är ju de billiga priserna i Vietnam direkt knutna till hantverkarnas fattigdom, varför jag (i motsatts till de allra flesta turister) aldrig prutar – istället betalar jag mer än begärda priser. Och dessutom är den stora kostnaden inte inköpspriset utan tullen, skatten och övriga omkostnader här i Sverige. Här är det viktigt att uppmärksamma, som jag gjort i ett tidigare inlägg, vad själva uppkomsten av begreppet ”rättvis handel” faktiskt implicerar – att all världshandel (inklusive rättvis handel) som det nu är organiserat faktiskt förutsätter, ja, just det - orättvisa. Den olikheten är ingenting jag vurmar för i alla fall.

Det allra största hindret för integration är helt klart fördomar. Här är det viktigt att se, som exemplet med prutande turister och butiksbesökare visar, att fördomarna inte tillhör det främmande – fördomarna ingår i det bagage som den fördomsfulle bär med sig, var helst de åker på jorden. Därför möts främlingen av fördomar, dagligen och var en på jorden mötet tar plats. En cyniker definierade en gång turisten som ”en som åker till andra siden jordklotet för att titta på människor han ignorerar hemma.” Det är en generalisering som självklart går väl långt, men visst kan det ligga något i det ibland kanske. Vissa vill förklara den uppkomna svenska parlamentariska situationen med att man inte på allvar vågat prata om den misslyckade integrationspolitiken. Okej, prata om just precis det då, istället för att prata om att stoppa invandringen för de mest behövande och slänga ut de som redan är här. Vad menar egentligen de som säger att ”man måste ta debatten”? Vilken debatt? En debatt som säger att vissa människor är mindre värde borde inte få kallas debatt. Tänk om man skulle säga samma sak om till exempel våldtäkt – att vi måste ”ta debatten” om mäns rätt att våldta kvinnor för annars kommer något populistiskt parti göra det till sin fråga och komma in i riksdagen. Nej, jag tror att vissa saker helt enkelt inte ska debatteras – det ska helt enkelt inte få vara okej att pruta på människovärdet. Debatten borde istället handla om hur fördomar mot allt främmande är det enskilt största hindret mot integration. Svenska för Invandrare i all ära. Men ett Invandrare för Svenskar vore nog också bra. Skulle några kronor i snabbhetsbonus vara lockande här? Eller skulle det ses som ett hån?

Prutning är mer svenskt, mer västerländskt, än det är vietnamesiskt, i alla fall om ni frågar en vietnames. Men vad är svenskt? Vad är vietnamesiskt? I Vietnam är vi inte främmande för att helt utan fördomar låna från andra kulturer. Ta till exempel det vietnamesiska köket – från de franska kolonialisterna lånade vi bland annat glass (kem), baguetter (bánh mì), patéer (pa tê), kaffe (cà phê), och massor med smaskiga grönsaker som morot (cà rốt), kronärtskocka (at-ti-sô) och sparris (măng tây, vilket bokstavligen betyder västerländskt bambuskott). I Vietnam är det ingen som tänker på att allt detta från början var främmande, precis som det är få svenskar som tänker på att både svensk färskpotatis eller Kalle Anka på julafton är invandrare. När det moderna Vietnams landsfader – min namne – Hồ Chí Minh den 2 september 1945 läste upp Vietnams självständighetsdeklaration på Ba Đình-torget i Hanoi lånade han friskt från de första meningarna i USAs självständighetsdeklaration. Hồ Chí Minh, som många andra vietnameser, var nämligen en stor beundrar av både Frankrikes och USAs frihetsideal. Han förstod bara inte varför de inte ville leva upp dessa vackra ideal även när det gällde främmande människor med annan hudfärg.

Som sagt, det är helt enkelt aldrig okej att pruta på människovärdet. Tyvärr vet vi vietnameser troligtvis det bättre än något annat folk på jorden. Under Vietnamkriget förklarade USAs befälhavare William Westmoreland att ”The Oriental doesn’t put the same high price on life as does a Westerner…We value life and human dignity. They don’t care about life and human dignity.” (från filmen Heart and Minds [1974]). Vietnameser värderar inte livet och mänsklig värdighet, men det gör västerlänningar, säger han. Samtidigt var han befälhavare i ett krig där USA urskillningslöst dödade mer än 3 miljoner vietnameser, kambodjaner och laotier – varje död kropp bokfördes på plussidan, bara det var någon med gul hudfärg.

Många har tolkat det som att Hồ Chí Minh kopierade USAs självständighetsdeklaration rakt av, men för den som kan vietnamesiska är det lätt att se att det finns några avgörande skillnader. Den första meningen i den amerikanska versionen lyder så här: ”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.” Hồ Chí Minh ändrade en liten men oerhört viktig detalj i sin version. Han började sitt tal så här: ”Hỡi đồng bào cả nước, tất cả mọi người sinh ra đều có quyền bình đẳng.” Om vi håller oss till engelskan blir den korrekta översättning så här, ”Dear fellow compatriots, all people are created equal…” Hồ Chí Minh ändrade alltså ”men” till ”people”. Sedan Hồ Chí Minh författade Vietnam självständighetsdeklaration har greppet ”men” generaliserats, men när han och i synnerhet Thomas Jefferson et al. skrev betydde ”men” just precis män och inte kvinnor och barn. Hồ Chí Minhs gjorde alltså en liten men oerhört viktig distinktion med sitt ordval.

Dessutom använde Hồ Chí Minh, som ni ser, begreppet ”đồng bào” när han tilltalade folket. Begreppet kan översättas ungefär som ”från samma kull” eller ”från samma samling ägg”. Det går tillbaka till Vietnams ursprungsmyt som berättar om Âu Cơ, en ung vacker älva som levde uppe i bergen. Hon var en godhjärtat älva och dessutom var hon väldigt kunnig inom medicin. Hon reste omkring när och fjärran och hjälpte de som drabbats av sjukdomar. En dag blev hon attackerad av ett monster, som misstog henne som något hemskt där hon var på främmande mark. Âu Cơ blev rädd och förvandlade sig till en trana och flög iväg. Lạc Long Quân – havsdraken – såg att den godhjärtade älvan var i fara. Han tog ett stort klippblock och slungade det mot monstret som dog. Âu Cơ förvandlades åter till en älva och hon och Lạc Long Quân blev blixtförälskade. De levde lyckliga och snart hade hon lagt etthundra ägg, men Âu Cơ längtade ständigt efter bergen där hon kom ifrån. Samtidigt längtade Lạc Long Quân tillbaka till havet. Längtan efter sina respektive födelseland blev snart så stor att de bestämde sig för att separera. Lạc Long Quân tog femtio av barnen och begav sig till havet i det som idag kallas för Halong-bukten (Ha Long betyder ”den nedåtstigande draken”), Âu Cơ tog femtio av barnen och begav sig till bergen. Tillsammans utgjorde Lạc Long Quân och Âu Cơ förfäderna till de låglandslevande kinh-folket och de bergslevande minoritetsfolken som idag utgör den vietnamesiska nationen.

Legenden om Lạc Long Quân och Âu Cơ är väldigt viktig för vietnameser och det är ingen slump att Hồ Chí Minh refererade till den i sin självständighetsdeklaration. För vietnameser visar legenden på nationell enhet och kulturell tolerans och solidaritet, och på jämlikhet mellan män och kvinnor. Ibland kan det vara faktiskt vara bra att gräva där man står. Legenden om Lạc Long Quân och Âu Cơ visar att det inte bara behöver betyda att man sluter sig och stänger ute det främmande. Det man hittar kan visa på behovet av att vända solidariska blickar utåt.

Vad jag förstår är vi alla mer lika än olika, vi är alla lika olika, och på så sätt är vi alla – eller åtminstone borde vi vara – jämlika. Det är här det går fel, när vår olikhet genomskär – skär sönder! – vår jämlikhet. Liknande tankesätt fick Hồ Chí Minh att, med en bitande kritik riktad mot de franska kolonlialisternas, tillika demokratiska liberalernas, hyckleri, omdefiniera jämlikhet som ”rätten att inte bli brutalt exploaterad”. När vår olikhet skär sönder vår jämlikhet går vi från att vara lika olika till att vara olika jämlika.


Traditionellt Đông Hồ trätryck föreställande legenden om Lạc Long Quân och Âu Cơ

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Jag vill rekommendera en konstutställning hos mina vänner på Just Africa. Just Africa är ett nytt spännande samarbete mellan Burkina Faso Design och Kanga Kabisa – två verksamheter med samma själ och grundfilosofi; att importera schysst producerade varor från Afrika, av hög kvalitet, snygga och tilltalande och där producenterna får en vettig lön för sitt arbete. Inte helt olikt MINH INREDNING alltså!

Fredag 17 september kl 18.30 är det vernissage på deras första utställning i deras nya fina lokaler på Södermalmstorg 4 vid Slussen i Stockholm. Utställningen visar tavlor av konstnärinnan Suzanne Ouédraogo, också kallad O Suzy, från Burkina Faso. Inviger gör Burkina Fasos ambassadör, Mme Monique Ilboudo, och närvarande är självklart även konstnärinnan själv.

För Suzanne (f. 1975) har konsten och måleriet en sen upptäckt i livet, men det förändrade hennes liv totalt. Hon började ta lektioner i måleri på dåvarande Fondation Olorun, ett konsthantverkscenter i Ouagadougou, som utbildat ett stort antal konstnärer och designers i Burkina Faso. Där studerade hon tillsammans med Marie-Blanche Ouedraogo i mitten på 1990-talet. Ännu idag är de två de enda kvinnliga konstnärerna i Burkina Faso. Då yrket inte är accepterat för kvinnor höll Suzanne O upp med målandet under en längre period. Men nu har hon återupptagit sitt skapande och tack vare Just Africa kan även vi i Sverige uppleva hennes konst. Läs mer här.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Här kommer en till smygtitt på en ny porslinskollektion som MINH INREDNING tagit fram och kommer lansera snart. Inspirationen kommer som synes från klassiska asiatiska bläckmålningar. Motivet vi valt är bambu, och det är ingen slump. I Vietnam står bambun som symbol för styrka och visdom. Bambustockens tomma innandöme symboliserar den anspråkslöshet som eftersträvas inom buddhismen, konfucianismen och taoismen.

Även den röda stämpeln nere till vänster knyter an till samma tema av värderingar som vi på MINH INREDNING betonar. Stämpeln består av tecknen för Công Minh, vilket betyder ”rättvis” på vietnamesiska. Som ni kan se finns även samma tecken i MINH INREDNINGs logo. Man kan säga att stämpeln med Công Minh är MINH INREDNINGs egen rättvisemärkning.

Sushitallrik - Photo © Minh

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Minh och Munch… Lika som bär är dom kanske inte, men ett visst släktskap finns, eller hur?

Skrik, Edvard Munch, 1893 - © Munch Museet

Vas Skriet © MINH INREDNING

Edvard Munchs tavla Skrik (sve: Skriet) brukar av kritiker tolkas som en sinnebild för den ångest den moderna människans upplever i ett samhälle där Gud är död och materialism visat sig oförmögen att skänka tröst. På det ämnet skrev Munch den här dikten:

Jag gick nedför gatan med två vänner
då gick solen ner
Himlen var plötsligt blodröd
Jag stannade, dödstrött lutade jag mig mot räcket
Över den blåsvarta fjorden och staden var blod och tungor av eld
Mina vänner gick vidare
och jag stod där skälvande av ångest
Jag kände hur ett stort oändligt skri gick genom naturen

Jag kan känna det där skriet ibland. Men desto tydligare upplever jag ett annat besläktat skri. Ett skri av förtvivlan över de fruktansvärda orättvisor som präglar vår värld, ett skri av raseri över hur en människas arbete - en människas liv – kan behandlas som vore det så mycket mindre värt än en annans.

Det finns en gammal välkänd vietnamesisk dikt. Från den hämtar jag min inspiration till det jag gör:

En skål med ris i handen;     /     Ai ơi bưng bát cơm đầy
för varje litet väldoftande riskorn,     /     Dẻo thơm một hạt
tusenfaldig möda     /     đắng cay muôn phần

Rättvis handel i alla ära, men hur långt räcker det? När rättvis handel blir till en marknadsnisch bland många, när sporadiska köp av rättvisemärkta produkter blir en metod för den enskilde att, om än så tillfälligt, dämpa ett ständigt gnagande dåligt samvete, och när välgörenhet och rättvisemärkning växer till lukrativa och i allra högsta grad västerländska industrier och angelägenheter, då får man vara extra uppmärksam för kunna uppfatta vad själva uppkomsten av begreppet ”rättvis handel” faktiskt implicerar – att all världshandel (inklusive rättvis handel) som det nu är organiserat faktiskt förutsätter, ja, just det - orättvisa.

I vår värld där så fruktansvärda ekonomiska och sociala ojämlikheter tillåts råda, kan internationell handel egentligen aldrig kallas rättvis – rättvisa kan aldrig byggas på ojämlikhet. Jag och mina producenter är hänvisade till den ojämlika värld vi lever i. Även om de inte har någon despotisk chef som exploaterar dem så är deras arbetsvillkor till syvende sist dikterade av den materiella fattigdom de har fötts in i. Eftersom jag själv kommer från en liknande bakgrund som de, så vet jag att en positiv utveckling enbart är möjlig om deras perspektiv och målsättningar är vägledande.

Jag tror det är viktigt att aldrig vända dövörat till det där skriet.

'Sorrow' © Ly Hoang Long

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb