Idag 21 augusti firas Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An i centrala Vietnam. Hội An är sedan 1999 en World Heritage Site och det är även staden där de traditionella vietnamesiska sidenlyktorna härstammar ifrån.

På 1600-talet var Hội An, som då var känt som Faifo bland västerländska sjöfarare, en viktig handelstad och en viktigt länk mellan Östasien och Europa. Där minglade vietnameser med köpmän och sjöfarare från Indien, Kina och Japan med köpmän, kolonialherrar och missionärer från europeiska länder som Nederländerna. Att många av dem gjorde Hội An till sitt hem är något som än idag präglar staden. De japanska köpmännen tog med sig seden att hänga ut två sidenlyktor på vardera sidan om husporten. På kvällarna tändes lyktorna med oljelampor som lyste upp gatan med ett romantiskt sken.

Turister brukar gilla att äta Cao lầu när de kommer till Hội An. Det är en nudelrätt som är tydligt influerad av det japanska köket. En speciell sorts risnudlar används, samt fläskkött, böngroddar, färska örter och lite annat. För att göra riktig Cao lầu ska man använda vatten som tas ur en speciell gammal brunn som heter Bá Lễ som Cham-folket grävde för väldigt länge sen.

Cao lầu är väldigt gott, men ännu godare tycker jag att Hến Trộn är. Det är den rätt som alla vietnameser äter när de kommer till Hội An, men de allra flesta västerlänningar vet nog inte vad det är. Hến Trộn är en sorts sallad gjord på små små musslor och färska örter som man äter tillsammans med ett hårt tunnbröd gjort på rismjöl. Helt underbart gott, men det har man inte vågat marknadsföra för turister med tanke på deras känsliga turistmagar. Så vi vietnameser får njuta av det ifred. Men jag kan ge ett litet tips till de lite mer vågade (med stålmagar) – ta en båt eller gå över bron till ön Cẩm Nam. Fortsätt sedan över på andra sidan ön. Där finns flera restauranger som serverar Hến Trộn. Kom ihåg, ni gör det på egen risk!

Jag tycker väldigt mycket om Hội An. Jag växte upp på landsbygden i Quảng Nam-provinsen inte långt från Hội An, och ett tag var jag och min man faktiskt på väg att köpa hus i Hội An. Men eftersom Hội An blir översvämmat varje höst tyckte vi att det skulle bli lite väl äventyrligt.

Visste ni förresten att många scener i filmen The Quiet American som utspelades i Saigon egentligen spelades in i Hội An? I ett fint gammalt hotell i stan hade Michael Caine sin loge under inspelning, vilket de gärna poängterar för att locka gäster. Vĩnh Hưng I heter hotellet om ni är nyfikna.

Med anledning av Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An tänkte jag påminna om mitt tidigare inlägg om de vietnamesiska sidenlyktor och de japanska kotorilamporna. Jag tänkte också att det kunde passa att posta lite bilder från Hội An. Bilderna har min man tagit under årens lopp.

Photos © MINH / V. Alneng

Tags: foto, Hội An, Japan, Lampor, sidenlampor, sidenlyktor, Vietnam i bild
Posted in Lampor, Mat, Vietnam | 4 Comments »

För nästan precis två år sedan kom det in tre unga herrar till butiken för att köpa porslin. Och som dom köpte! Jag fick ta dom till vårt lager, som då låg i Solna, där dom fyllde bilen med lattekoppar, tekannor, snipor, sushitalrikar, såsskålar, serveringsfat, bambubrickor och mycket annat. De tre herrarna – Dennis, Micke och Tomas – skulle öppna restaurang. Nej, förresten, inte restaurang utan en matoas, en asiatisk sådan. Till inredningshjälp hade de anlitat de bästa av de bästa – DIS inredning, och när det kom till serveringsporslin hade visst DIS nämnt att Berns Salonger, som också anlitat DIS, köper sin porslin från MINH.

Under de kommande åren har Dennis och Micke (Tomas har slutat) köpt mer porslin, brickor och nu senast massor med taklampor. Jag gillar hur de blandar hej vilt med alla typer av porslin och gärna använder mindre skålar på större fat när de serverar. På borden står mindre sushitalrikar med ett par ätpinnar till varje gäst. När maten serveras så plockar man till sin talrik. Precis som i Vietnam alltså.

Jag har aldrig haft tillfälle att besöka Oasia, men så i julas fick jag och min familj en fin klapp från mina svärföräldrar – en middag Oasia. För någon vecka sedan fick vi chansen att förverkliga klappen. Frågar ni mig så är Oasia en av de absolut vackrast inredda restauranger i världen.

Det är inte bara porslinet som blandas hej vilt. DIS har gjort samma sak med inredningen. Orientaliska brickbord, exklusiva handmålade Fortuny sidenlampor, rottingmöbler, rumsavdelare av bambu, ikonbilder på Hinduiska gudar, Buddhastatyer, sammetssoffor, gamla kolorerade fotografier på japanska geishor – allt blandas, men det finns samtidigt en logik i kaoset. Oasia är uppdelat i flera olika avdelningar med olika teman. Det finns en lounge utspridd på två plan med tre olika avdelningar som fått namnen Buddha, Geisha och den hemliga lounge-avdelningen Noir. I källaren finns en separat avdelning som man kan hyra för privata tillställningar. Källaren är fantastisk mysig med ett valv, egen bar och inredning med bland annat plommonlila sittpuffar av sammet som jag tror DIS plockat från DOME. Visste ni förresten att DOME också importerar från Vietnam?

För matgäster finns två avdelningar. I den ena av dessa har Dennis och Micke nyligen hängt upp massor av sidenlampor från MINH i olika färger och former. De säger att de velat att det ska se ut som det gör i MINH butik i Gamla Stan. Alla som kommer in i butiken tittar alltid med stora ögon upp i taket, upp mot alla sidenlampor som hänger där. Dennis berättade att nu gör även deras matgäster så när de kommer in på den avdelningen. Tydligen är det många gäster som även frågar var lamporna, och porslinet, kommer ifrån. Det var roligt att höra!

På Oasias hemsida skriver restaurangchefen Dennis så här:

För oss är det ganska enkelt, vi vill att det ska vara kul, avslappnat och fantastiskt trevligt att äta och umgås hos oss. Hoppas att vi får ta dig med på en spännande resa genom Asiens olika smaker.

Det lyckades han verkligen med. Dennis bjöd oss på cocktails (jag fick mocktail för annars blir jag för snurrig). Min man var synnerligen belåten med sin Wasabi Gurka cocktail. Det märktes att Oasia vunnit pris för sina cocktails. Oasia har även blivit utsedd till Årets nykomling 2008 och Årets bar 2009. Inte illa alls för en restaurang som bara funnits i två år.

Vi lät Dennis välja även maten åt oss. Dim-sum blev det, vilket är, för er som inte vet, ett hopplock av mindre rätter. Det kinesiska tecknet för dim-sum – 點心 – kan även översättas ”att vidröra hjärtat.” Med det menas att man ska beställa spontant allt det man vill äta. Den dim-sum som Dennis och hans kockar plockat ihop ser ut så här:

• Lax ”Shake yuan yaki”
• Pilgrimsmussla med kimchismör
• Vårrulle
• Sichuanbräserad fläsksida
• Tempurafriterade tigerräkor
• Biff Tataki
• Shumai dumpling
• Maki sushi

Nu kan jag bekräfta det – Oasias dim-sum vidrör hjärtat. Tatakibiffen var så mör att den smälte som glass i munnen – absolut världsklass! Jag, min man och dotter och mina svärföräldrar hade en underbar kväll med underbar mat och dryck. Till efterrätt delade vi på Oasias hela sortiment av sorbet, också det underbart gott. Tack Dennis!

Förresten, vill ni också njuta av Oasias asiatiska mat och cocktails så får nu skynda er – den 13 juni stänger Oasia för sommaren. Men till hösten är det såklart öppet igen, då med ännu mer porslin från MINH.

Tags: asiatisk matlagning, bambu, belysning, Berns, Buddhastaty, DIS, etnochic, foto, Japan, Konst, Lampor, Möbler, Oasia, orientalisk inredning, porslin, pouf, sidenlampor, sittpuff, stolar, sushitallrik
Posted in Inredning, Keramik, Konst, Lampor, Mat, Minh, Möbler, Sverige | 3 Comments »

Vietnamesiska sidenlyktor - © Minh

De klassiska vietnamesiska sidenlyktorna har en lång historia med rötter i den anrika staden Hội An i centrala Vietnam. På 1600-talet var Hội An, som då hette Faifo, en viktig handelstad som länkade samman Asien och Europa. Där minglade vietnameser med köpmän och sjöfarare från Indien, Kina, Japan och från europeiska länder som Nederländerna. De japanska köpmännen tog med sig seden att hänga ut två sidenlyktor på vardera sidan om husporten. På kvällarna tände man lyktorna med oljelampor som lyste upp gatan med ett romantiskt sken.

Kotori - japanska paraplylampor © Hiyoshiya

Ett roligt alternativ till dessa sidenlyktor är de japanska lamporna som kallas för Kotori. Precis som de vietnamesiska sidenlyktorna görs de av en stomme av bambu som fälls ut ungefär som ett paraply. Kotorilamporna görs inte av siden utan av en speciell sorts papper som kallas Ocho-shi (hovkejsarpapper). Det sägs att adliga kvinnor under Heian perioden (794-1185) i Japan skrev romantiskt dikter på denna typ av papper. Pappret är mycket flexibelt och har en vacker textil-liknande struktur.

Kotorilamporna tillverkas av företaget Hiyoshiya i Kyoto. Företaget har tillverkat traditionella japanska paraplyer (så kallade wagasa) i fem generationer och är officiella leverantör av japanska paraplyer för teceremonier och för kejsarfamiljen i Japan. På senare år har Hiyoshiya även börjat tillverka och designa inredning. Det har gått väldigt bra. 2007 tilldelades Hiyoshiya utmärkelsen Good Design Award (Japans motsvarighet till Swedish Design Award) för sina vackra kotorilampor.

Notera gärna lampan i nedre vänstra hörnet i kollaget här ovanför. Den har ett vackert mönster av ginkgoblad som jag skrivit om tidigare. Märk också hur väl de här lamporna, som har sitt ursprung i japansk tradition, passar in i modernt inredda svenska hem, hur väl de gifter sig med inredningstilen Skandinaviskt vitt.

Kotori - japanska paraplylampor © Hiyoshiya

Tags: asiatiska lyktor, bambu, belysning, design, ginkgo, Japan, Lampor, sidenlampor, sidenlykta, sidenlyktor, Skandinaviskt vitt
Posted in Inredning, Lampor, Minh, Vietnam | 5 Comments »

Min mamma fick diagnosen Parkinson förra året. I början av sin behandling fick hon bland annat ginkgo mot sin trötthet. I Asien har ginkgon (Ginkgo biloba) används som medicinalväxt under flera hundra år. Men ginkgon är inte bara en medicinalväxt. Den är också en symbol för tvåenighet, evigheten, långt framgångsrik och hälsosamt liv, och för framtidshopp.

Ginkgon har länge varit en viktig symbol både Buddhismen och Konfucianismen. Den är Kinas nationalträd och runt om i östasien är det vanligt att ginkgon odlas som bonsai. Det kinesiska namnet på ginkgon är yínxìng (銀杏), och på vietnamesiska heter ginkgon bạch quả. Båda dessa namn betyder silveraprikos. Att aprikosen är en östasiatisk symbol för evigheten och ett långt hälsosamt liv är passande – ginkgon är en levande fossil som vuxit på vår jord i mer än 250 miljoner år. I Kina finns exemplar som tros vara äldre än 1,500 år planterade vid ett tempel och ginkgon kallas ofta för kinesiskt tempelträd.

Det bästa exemplet på hur ginkgon verkligen förtjänar att stå som symbol för evigheten, långt framgångsrik och hälsosamt liv, och för framtidshopp finns att hitta i Hiroshima. 1945 överlevde sex ginkgoträd som växte mindre än två kilometer från där atombomben föll. Dessa träd lever och frodas än idag.

Karaktäristiskt för ginkgon är de vackra solfjädersformade bladen. De har en underbar grön färg som blir djupgul under hösten innan de faller av. I Tokyo är ginkgon vanlig i parker, trädgårdar och alléer och det solfjädersformade bladet är också officiell symbol för Tokyo. Tillsammans med den japansk lönnen och gröna tallar bildar ginkgon ett färgsprakande fyrverkeri i rött, gult och grönt under hösten. Klicka här för några fantastiska bilder.

Med inspiration från Tokyos symbol formgav möblerformgivaren och industridesignern Onur Müştak Çobanlı stolen Tokyo för den italienska designbyrån OMC². Som ni ser kommer både formen och den gula färgen från ginkgobladet. Väldigt elegant för en stapelbar plaststol, eller hur?

Tokyo Chair by Onur Müştak Çobanlı - © OMC²

När ginkgons solfjädersformade blad är unga är de tvådelade, dessutom är ginkgoträdet tvåbyggare, det vill säga, det finns både han- och honträd. Av den anledningen gav Linné ginkgon artepitetet ”biloba”, vilket betytder ”två lober.” Ginkgon har även kommit att bli en symbol för tvåenighet. Den kände tyske poeten Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) skrev en dikt på temat:

J.W. von Goethe - Ginkgo Biloba (1815)

Det är inte bara i Asien som ginkgobladets form har inspirerat. Både inom Art Nouveau (Jugend) och Art Deco var ginkgobladet en vanligt förekommande symbol som både fick ge form åt och pryda allt från smycken, porslin, glas, textilier, lampor och möbler. Än idag hittar man faktiskt detta solfjädermönster lite varstans i inredningsvärlden, även om de flesta av oss kanske inte tänker på, eller ens vet, att det är ginkgo.

Alla som känner till MINH INREDNINGs produkter vet att jag gillar design som hämtar sin inspiration från naturen. Ginkgoträdet är onekligen ett exempel på extraordinär naturdesign. Av den anledningen tog vi fram en serie lackarbeten där de karaktäristiska ginkgobladen fått bilda ett vackert skimrande mönster i bladmetal. Lackarbetena är av absolut världklass vad gäller kvalitet och finish – producerade med omsorg för att matcha ett mönster som symboliserar evigheten! Även materialet bör nämnas i sammanhanget. Stommen på dessa lackarbeten är ekologisk bambu – ett klimatsmart material för framtiden.

I kollaget nedan ser ni även en hårnål av vattenbuffelhorn som har formen av ett ginkgoblad. Vi har även planer på att låta ginkgon pryda textilier på kuddar och överkast. Men det får jag återkomma till någon annan gång.

Ginkgo naturdesign - © Minh

Tags: Art Deco, Art Nouveau, Buddhism, dikt, ginkgo, Japan, Kina, Konfucianism, konsthantverk, lackarbete, stolar, symbolism, vattenbuffelhorn
Posted in Inredning, Minh, Naturdesign, Nya produkter | 2 Comments »