Posts Tagged ‘konsthantverk’

Vi har precis proppat vår nätbutik full av nya kuddar i folklorestil. Ja, eller, nya kanske är fel ord. Det handlar nämligen om kuddar gjorda av vintagetyger – återanvända klädtyger från några av Vietnams många minoritetsfolk. Tygerna är handvävda ekologisk odlad hampa och indigofärgad batik av bomull. Vi har använt tyger från H’mông Hoa, H’mông Đen, H’mông Xanh och även fantastiska vävnader från Lự-folket.

Eftersom det handlar om återavända handgjorda textilier så finns kuddarna bara i några fåtal exemplar. Ibland har tygerna räckt till flera kuddar, men oftast handlar det om en eller två kuddar i varje design.

Vi vill gärna kunna sälja mycket av dessa typer av produkter som kommer från Vietnams fattigaste delar. Därför har vi pressat priserna rejält. Jag vågar påstå att vi har Sveriges största och mest prisvärda sortiment av vintagekuddar. Jämförbara kuddar brukar ofta säljas för mer än dubbelt så mycket.

Läs gärna mer i det här inlägget om när vi köpte in våra vintagetyger under våra resor i norra Vietnam.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Nyligen har vi packat nätbutiken full av mängder med nya lacktavlor från konstnären Nguyễn Ðặng Sơn. Personligen tycker jag att vi den här gången har fått de allra bästa tavlorna någonsin. Det märks att han utvecklar sin konst. Även om det här är den största uppdateringen vi någonsin gjort av vårt sortiment av lacktavlor så har flera tavlor redan hunnit säljas. Det gäller att passa på alltså – varje tavla finns bara i ett enda exemplar.

Det är inte bara motiven i Nguyễn Ðặng Sơns tavlor som återkopplar till gamla vietnamesiska traditioner. I Vietnam har man tillverkat lackarbeten i tusentals år. Till äkta lackarbeten används en en kåda som tappas från sumakträdet (Rhus Succedanea) som växer i norra Vietnam. Det vietnamesiska ordet för lackarbete är sơn mài (uttalas ungefär ”sönn maj”) vilket bokstavligen betyder ”lacka polera.” Med en tidskrävande arbetsprocess appliceras upp till sexton lager lack som får torka för att sedan putsas skinande blank mellan varje applicering. Även de enklaste lackarbeten tar sex till åtta veckor att färdigställa och avancerade arbeten kan ta mer än tre månader. Resultatet är en beständig lack som har fantastiska egenskaper.

I och med att lacken är en naturprodukt är lackkonstnären hänvisad till en begränsad pallett av de fåtal färger som kan framställas naturligt från kådan. Den största mängden lackarbeten som säljs idag i Vietnam är dock gjord med artificiellt framställd lack som kan fås i alla möjliga färger. Nguyễn Ðặng Sơn jobbar för att bevara traditionellt lackarbete och använder sig därför enbart av äkta naturlig lack från sumakträdet. För att utöka sin pallett använder han även äggskal och guldfärgat metalfolie.

Läs gärna mer om konstnären här.

 

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Runt marknaden i min hemstad Dalat brukade det gå omkring en man med en gammal cykel. På cykeln fanns monterat en bandspelare kopplad till en megafon. På hög volym förkunnar megafonen ut ett meddelande på vietnamesiska. Min man, som är socialantropolog och håller på med en avhandling om turism i Dalat, har berättat att många västerländska turister han stött på har gjort ogillande kommentarer om denna man. ”Hemskt med denna kommunistiska propaganda!”, utbrister de.

Liknande kommentarer av ogillande brukar även en megafonutrustad bil få. Bilen kör runt i stan och proklamerar, vad välvilliga västerländska turister bestämt sig för är, statspropaganda för ett förtryckt folk.

Vi som kan vietnamesiska vet förstås att mannen med cykeln på marknaden egentligen berättar om hur förträffligt effektiva de råttfällor han säljer är. Och bilen med megafonen? Ja, den berättar i själva verket vilka nya spännande långfilmer som just för tillfället har premiär på stadens biograf.

Texten i propagandapostern ovan lyder ”Kommunistpartiet är ungdomens framtid och hopp”. Om denna poster kan ses som ett typiskt exempel på kommunistisk propaganda, så är den samtidigt även ett exempel på en stereotypisk bild av kommunistisk propaganda. Det finns med andra ord mycket mer att upptäcka här!

Även om den allra största delen av propagandan i dagens Vietnam utgörs av reklam från multinationella företag, så lever och frodas statspropagandan fortfarande. I Vietnam har propagandaposters vuxit fram som en konstart. Det började redan under sommaren 1945, när vietnamesiska patriotiska konstnärer lät sig inspireras av den starkt växande antikolonialistiska motståndsrörelsen.

Konstnärerna övergav nu de traditionella motiven och började istället måla till stöd för kampen mot de franska kolonialisterna. Rött och gult var populära färger – rött för blodet som offrats i kampen mot kolonialismen, gult för det dagligen riset och hudfärgen på de förtryckta. Rött och gult (guld) var färger som redan var etablerade på vietnamesernas kulturella palett – de återfanns på heliga lackarbeten i pagoderna och i kejsarens palats.

Propagandaposters trycktes ursprungligen med träblock på handgjorda papper, en traditionell vietnamesisk teknik utvecklad till fullo i byn Dong Ho utanför Hanoi. Träblockstryckets tekniska förutsättningar gav propagandakonsten ett välbekant bildspråk kombinerat med en traditionell färgsättning, varför propagandakonsten var lätt att ta till sig för folket.

Under 60-talet hade propagandekonsten utvecklat en social realistisk bildstil utnämnd till den enda riktiga konstarten. Även om moderna tryckpressar användes och även om motiven var propagandistiska med direkt hänvisning till aktuella kampanjer, inspirerades bildspråket och de starka färgerna fortsatt av traditionella trätryck. Posters trycktes både som storformat och som flyers som spreds över landet.

Propagandan utgjordes av positiva kampanjer, ämnade att stärka folket både känslomässigt och materiellt, och negativa kampanjer, ämnade att skrämma fienden. Hyllningar av kommunistpartiet och landsfadern Ho Chi Minh är inte ovanliga. Likaså påminnelser om årsdagar för avgörande händelser under det amerikanska kriget och kampen mot kolonialismen. Men ofta handlar det om motiv som ligger långt ifrån den stereotypiska bilden av kommunistisk statspropaganda.

Propaganda ämnad att höja livskvaliteten för individen eller för samhället i stort är ett vanligt tema. Det kan handla om posters som uppmanar folket att odla frukt och grönsaker (istället för till exempel opium), att inte skaffa för många barn, att hålla sig borta från knark, tobak, sprit, hasardspel och prostitution, att värna om sin familj och sina barn, och inte minst att utbilda sig.

Vad gäller utbildning och särskilt då läskunnighet kan det vara intressant att uppmärksamma att vietnamesiska folket faktiskt har en grad av läskunnighet som länge legat i nivå med den rika delen av världen, ja, till och med högre än många länder i västvärlden. Det finns historiska förklaringar till det. Precis som det var viktigt för de franska kolonialisterna att hålla folket kvar i analfabetism var det viktigt för den anti-kolonialistiska kampen att utbilda folket – analfabeter kan ju inte läsa vare sig propagandaposters eller pampfletter!

Historiskt, men även idag, har ett vanligt mer övergripande tema i propagandan handlat om att på olika sätt främja en känsla av samhörighet och enighet i landet, något som är nog så viktigt i ett land med femtiofyra olika etniska grupper och en lång historia av krig och kolonialism.

Den allra vanligaste propagandan idag utgörs av ren samhällsinformation – lite som Annslagstavlan på TV här i Sverige. När jag var i Vietnam nu senast handlade propagandan mest om uppmaningar om att gå och rösta i det kommande valet (jo, det finns val även i Vietnam – personval, men inte val av partier).

Om propagandan i Vietnam alltid varit verk skapade av konstnärer, så är det dock först på senare år som den fått det erkännande som konstart som den förtjänar. Runt om i landet säljs idag propagandakonst som orginalposters och tryckta reproduktioner i konstgallerier. Vill man ha ett orginal får man vara beredd att betala åtskilliga tusenlappar.

Precis som vintagereklamposters, passar propagandaposters onekligen bra in i den vintagetrend som nu råder. Istället för att bara sälja reproduktioner av gamla posters ville vi gå ett steg längre och kombinera denna vietnamesiska konstart med en annan, nämligen det traditionella vietnamesiska lackarbetet. Vi bad därför lackkonstnären Nguyễn Ðặng Sơn reproducera några gamla vietnamesiska propagandaposters i lackarbete på trä med inläggningar av bladmetall och äggskal. Resultatet, som ni ser här nedanför, finns nu till salu i vår nätbutik och i vår butik på Odengatan 28 i Stockholm.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Att den vietnameiska konstnären Nguyễn Ðặng Sơns lacktavlor har blivit väldigt populära, och det är inte svårt att förstå. Den lekfulla och orginella stilen, kombinerat med gediget hantverk där lager på lager av lack appliceras under flera veckors tid, resulterar i tavlor som är svåra att motstå. Vietnamesiska ambassadören i Sverige har nyligen handplockat flera hans tavlor som nu pryder ambassadens representationssal på Lidingö.

Vi har nyligen fått in ett antal nya tavlor från Nguyễn Ðặng Sơn. Som vanligt gäller det att passa på för varje tavla finns enbart i ett exemplar. Här kan ni läsa mer om konstnären Nguyễn Ðặng Sơn.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Hoàng Quang Vinh (f. 1973) kommer ursprungligen från Hải Dương-provinsen i norra Vietnam, där det finns en flera hundra år lång tradition av trähantverk. Det var hans far som lärde honom skulptera i trä. Ett tag jobbade Vinh med ett projekt i Ho Chi Minh-staden för ett taiwanesiskt företag. Då passade han på att åka till Dalat på semester. Han tyckte mycket om landskapet och klimatet i Dalat och bestämde sig för att stanna. I Dalat träffade Vinh också sin fru, som hjälper honom med hans gallerier. På senare år har Vinh även tagit ett antal lärlingar som får en utbildning i träkonsthantverk.

När jag var hemma hos honom plockade hans 2-åriga son fram sin pappas verktyg och började snida till en träbit han hade hittat. Han kommer nog bli en bra träskulptör en dag, precis som sin far. Vinhs fru berättade en rolig anekdot om deras son. En gång skulle en kund köpa en skulptur i Vinhs galleri och Vinhs fru berättade för kunden om att det är hennes man som gör skulturerna. Deras son hörde det och blev väldigt upprörd. Med hög och bestämd röst förklarade han det var han som hade gjort alla skulturer, inte hans pappa. För att inte göra sin son ännu mer upprörd sa hon att, ja, det är hennes son som gör skulpturerna. Men då blev pojken ännu mer upprörd och sa att, nej, nej, det är min pappa som gjort skulpturen. Okej, sa Vinhs fru, visa mig då vilka skulpturer du har gjort och vilka din pappa har gjort. Då förklarade pojken att hälften av alla skulpturer har hans pappa gjort och hälften har han själv gjort.

För sina träskulpturer använder Vinh uteslutande drivved som han köper från de lokala etniska minoritetsfolken som bor runt Dalat. Under torrperioden samlar samlar de veden från flodbäddarna där monsunregnen har spolat ner träet från bergen. Ibland kan det handla om trä som legat begravda i flodbädden i flera hundra år. Det är fler än hundra personer som samlar träämnen åt Vinh, och hela hans trädgård är full av trä som ligger och väntar på att få förvandlas till vackra skulpturer. Här kan ni se vilka skulpturer från Vinh som vi har i inne för tillfället. Vinhs skulpturer är unika konstverka och finns endast i ett exemplar.

Det finns mängder med duktiga träsnidare i Vietnam, men Vinh har en unik stil och ett speciellt sätt att förhålla sig till träet han jobbar med. Vinh berättar om hur han arbetar tillsammans med naturen då han skapar sina verk. Han låter träets naturliga former guida honom, och lägger bara till några detaljer till det som naturen redan har skapat. Han brukar ställa upp en träbit och studera den noga från alla håll och kanter. Då kan han snabbt se träets naturliga potential som skulptur. Till skillnad från vanliga skulptörer tvingar han aldrig på träet någon form, utan låter istället träet ”berätta” för honom vad han ska göra. Det är det tillvägagångssättet som gillar så mycket med Vinhs skulpturer. Hans verk är, så att säga, naturdesign. Min man och jag har flera av hans verk i vår lägenhet i Sverige och i vårt hus i Vietnam.

Vinh jobbar inte enbart med trä. Hans trädgård är även full av vackra bonsai-träd som han odlar för att sälja. Dessutom jobbar han med sten och gör så suiseki-stenar, eller đá cảnh, som det heter på vietnamesiska, vilket är vackra stenar i speciella naturliga former som ställs på specialtillverkade brickor av trä. Suiseki handlar om att uppskatta stenen som det skapades av naturen, snarare än att försöka tvinga på stenen en ny form utifrån ett estetiskt ideal. Det är alltså en konstform som ligger nära Vinhs träskulpturer, som av Vinh får en form som, så att säga, föds ur träämnets naturliga form.

Förra året torrlade man sjön Xuan Huong i centrala Dalat eftersom man skulle bygga om dammvallen. Då var Vinh självklart där för att se vilka skatter som sjöbotten skulle erbjuda honom. När jag besökte Vinh höll han på med enormt stor skulptur med galloperande hästar som han gjorde av ett enormt stor trädstam han hittade i sjön. Jag förstår överhuvudtaget inte hur han fått den flera ton tunga trädstammen till hans hem, som ligger otillgängligt till med bara en lerväg. Trädet måste ha varit flera hundra år gammalt, och det måste har legat på sjöbotten ända sedan fransmännen byggde dammen som skapde sjön i början av 1900-talet. Han hade redan ett par rika spekulanter från Saigon – i Asien anses nämligen galloperande hästar bringa tur i affärer och det finns en hel del nyrika i Saigon som har gått om pengar de inte vet vad de ska göra med, samtidigt som de gärna vill ha mer. Galloperande hästar är därför ett tacksamt motiv för Vinh att göra.









  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Wabi Sabi porslin

Author: Minh

En av de roligaste saker med att åka till Vietnam är att hitta nya producenter. Egentligen skulle jag inte behöva hitta några fler – redan nu arbetar vi med ett tjugotal olika producenter runt om i Vietnam, och det räcker gott och väl. Det är dessutom ett enormt arbete för mig att samordna alla olika beställningar, med hänsyn till tillverkningstid, så att allt kan skickas i samma container. Men i och med att vår nya större butikslokal tillåter ett annat sortiment har vi letat upp ett antal nya producenter under den här resan.

En av dessa nya producenter är en fantastisk duktig tillverkare av keramik. Vi har ju redan ett brett sortiment av keramik, men den här prodcenten skiljer sig från alla andra producenter i Vietnam, dels vad gäller den stora kärlek till sitt hantverk som de har, dels för den kunskap och kvalitetsmedvetenheten de besitter, och dels för de glaseringar de använder. Glaseringarna – äkta celadon, svart temokus, kopparrött, och många andra naturliga kombinationer – är visserligen inte ovanliga i Asien, men de är samtidigt inte de traditionella glaseringar man använder i Vietnam.

I en liten keramikverkstad i Mekondeltat i södra Vietnam skapar Mai och hennes franske man det vackraste porslin jag sett i Vietnam. Att Mai och hennes man exporterar det mesta av sitt porslin till Japan skvallrar en del om vilken typ av porslin de producerar. Japaner är ju kända för sin kärlek av porslin med en ganska anspråkslös rustik finish. Perfekt likformighet är inte målet. Istället låter man glaseringens och lerans naturliga egenskaper samverka med den skapande handen. ”Misstag” och ”skönhetsfläckar” värdesätts som det som ger varje objekt dess egen unika personlighet och karaktär. Wabi Sabi kallas stilen, och vi har valt ut en serie av blått respektive grönt wabi sabi-porslin från vår nya producent.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Eftersom jag rean har så bra mellanhänder och producenter i Hanoi skulle jag egentligen inte behöva det, men jag tycker det är så roligt att åka upp i bergen i norra Vietnam och köpa begagnade klädtyger från minoritetsfolken. På hästmarknaden i Bắc Hà, där min dotter Mai fick rida, säljs även broderade klädtyger. Man vänder sig dock främst till turister som kommer till marknaden över dagen från den mer turisttäta staden Sapa. Bắc Hà har den största marknaden i området men det finns även andra byar med marknader där man kan hitta fina tyger.

Är man ute efter tyger i marknaden i Bắc Hà ska man hålla sig till marknadens utkanter innan själva marknaden börjar. Det är då alla vietnameser är där och köper upp säckvis av de bästa tygerna för att sedan sälja de vidare till butiker och producenter i Hanoi. Bắc Hà har den största marknaden i området men det finns även andra byar med marknader där man kan hitta fina tyger. Dessa förvandlar tygerna till väskor, kläder och accessoarer som sedan säljs vidare, inte bara till export och turistbutiker i Hanoi och Saigon, utan även till turistbutiker uppe i Sapa och Bắc Hà där tygerna från början kom ifrån. Jag tror inte det är många turister som vet om att de souvenirer de köper Sapa faktiskt kommer från Hanoi.

Själv köpte jag mängder med tyger, främst begagnade kjolstyger. En av mina kontakter berättade att de flesta Flower H’môngkvinnor numera föredrar en annan sorts kjol, som jag inte tycker är lika vacker. De är inte lika vida och har inte lika fina broderier. Ibland är de inte ens handbroderade, och hampatygerna drygas ut med sammet, som visserligen är vacker men inte i närheten av de vackra handvävda och handbroderade hampatygerna. Så jag passade alltså på att köpa upp ett ganska rejält lager med begagnade kjolar, för snart kommer de inte finnas några kvar att köpa.

Redan nu märkte jag att H’môngkvinnorna själva endast hade den nya varianten av kjolar att sälja, men som tur var har jag min kontakt i Bắc Hà har köpt upp ett stort lager av begagnade H’môngkläder. Där fick även Mai chansen att klä ut sig i full Flower H’mông-mundering.






  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

I helgens nummer av Expressens inredningsbilaga Leva & Bo listades 34 inspirerande inredningsbutiker på nätet. En av dessa var Minh inredning, vilket var väldigt roligt att se. Här kan ni se vilka de andra 33 nätbutikerna var. Tyvärr är den lackskulptur av Buddha som Leva & Bo använde i sitt reportage slutsåld. Men vi har flera andra buddhaskulpturer på lager, både i täljsten, brons och i vietnamesiska lackarbete.

I samma nummer gjordes även ett reportage om ett vacker totalrenoverad parhus i Gustavsberg. Som avslutning på reportaget bjöds läsaren på en guide till stilen, och i den visades en lackttavla från Minh inredning gjord av den vietnamesiska konstnären Nguyễn Ðặng Sơn. Här kan ni läsa om när vi besökte Nguyễn Ðặng Sơn i hans ateljé i Vietnam.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Kjolstyg blir väska

Author: Minh

De underbara väskorna ni ser här nedan är gjorda av återanvända kjolstyger från H’môngfolket i norra Vietnam. Just den här gruppen H’mông kallas för Flower H’mông. och det är ju passade. Deras kläder är ju färggranna som en blomsteräng. Kjolarna är gjorda av ekologisk hampa som de odlar, färgar och väver själva. Kjolstygerna köper vi utan mellanhänder av de som gjort dem.

Varje väska är helt unik och finns bara i ett enda exemplar, så det gäller att passa på. Väskorna finns nu i vår butik och i vår nätbutik.

H'mông - © Ly Hoang Long

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

HOA BÈO - kuddar av-siden och silkessammet - © MINH

Ett skepp kommer lastat med pasteller… Just nu befinner sig ett lastfartyg någonstans i Atlanten. I det finns en kontainer med mitt namn på, och i den kontainern finns mängder med nyheter som vi bland annat tagit fram till vår medverkan på Formex i augusti. En del av dessa har ni som följer bloggen redan fått smygtitta på. Men det finns mycket mer än så. Bland annat handlar det om lite nya färgkombinationer av våra populära kuddar, överkast och morgonrockar i kollektionen HOA BÈO, som till exempel de här pastellfärgade skönheterna. Kuddarna har silkessammet på ena sidan och jacquardvävd mönstrad siden på den andra. Till varje kudde finns även ett matchande handquiltat överkast. Självklart kommer HOA BÈO i pastell även finnas till försäljning i vår butik också.

Med Hà Ðông silke och kinesiska knutknappar

Alla jacquardvävda sidentyger som används i MINH INREDNINGs olika kollektioner hämtar vi från en handverksby utanför Hanoi som heter Hà Ðông. Där man producerat silke i mer än tvåtusen år och med åren har man blivit känd för sin tunna men starka sidenväv. Våra kuddar och överkast tar vi fram i samarbete med textilkonstnärinnan Vũ Thị Thu. Thu bor och verkar i Hà Ðông och hennes släkt har i flera generationer varit engagerade på ett eller annat sätt i framställningen av silke, sidentyger och textilprodukter.

Även designen på kuddarna och överkasten i HOA BÈO kollektionen följer gammal tradition. Överkasten är handquiltade och kuddarna har istället för dragkedjor fått klassiska kinesiska knutknappar (nút Tàu, på vietnamesiska). Att knyta komplicerade knutar till knappar och dekoration är en gammal kinesiska konstart som kan härledas enda till Tang och Song Dynastierna (960-1279 AD). Här kan du förresten se instruktioner på hur man knyter en klassisk kinesisk knutknapp.

Hoa Bèo – blommande vattenhyacint

Precis som Hà Ðông sidentyger, knyter även det vackra mönstret till kollektionen HOA BÈO an till vietnamesisk kulturtradition. Det är framtaget av lokala textilkonstnärer i Hà Ðông och föreställer blommande vattenhyacinter (Eichhornia crassipes). Som ni säkert redan räknat ut så heter vattenhyacint hoa bèo på vietnamesiska.

Vattenhyacint växer över hela Vietnam och odlas ofta i dammar. Den flyter fritt på vattenytan men med sina tjocka, lite glänsande, ovala blad kan vattenhyacint höja sig över vattenytan så mycket som en meter. De bladen är 10-20 cm, och sväva över vattenytan. De har långa, svampig och kupig stjälkar. De tunna fritt hängande rötterna är mörklila. Under blomningen skjuter vattenhyacinten upp en rakt stjälk som bär upp runt tio till femton vackra blommor i en ljus lavendel-ton med sex kronblad.

Fiskar älskar att äta vattenhyacintens rötter och växten kan även användas som foder till grisar, höns och ankor. Många av er har säkert stött på vattenhyacinter då de nuförtiden har börjat säljas som prydnadsväxter. Men de flesta av er kanske först och främst associera vattenhyacinten med korgmöbler. Det är vattenhyacintens växtfibrerna som torkas för att sedan flätas till korgar och korgmöbler. Möbler gjorda av flätad vattenhyacint är ett väldigt bra alternativ till vanliga rottingmöbler eftersom vattenhyacinten är enkel att odla då den växer oerhört snabbt och den kräver inte några farliga kemikalier vid odling. Nuförtiden har man även börjat tillverka biogas av vattenhyacint.

Även i den by där jag växte upp fanns en damm med vattenhyacinter, så jag blir alltid lite nostalgisk när jag ser dessa vackra blommor. Jag tycker den vackra blommans ljuslila pastellfärg gör sig så väl mot bladbäddens mustigare gröna toner.

Hoa Bèo, denna vackra pastellfärgade blomma – en naturligt miljövänlig och mångsidig planta, som dessutom genererar intäkter för lokala jordbruk och familjer. För oss på MINH INREDNING blir vattenhyacinten därför en personlig eko-reko symbol som vi mer än gärna lyfter fram även som en dekorativ effekt i tygmönster.

HOA BÈO - vattenhyacint - © MINH

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb