Posts Tagged ‘resa till Vietnam’

Äntligen hemma

Author: Minh

Till sist, efter mycket arbete uppe i Hanoi och bland minoritetsfolken i bergen i norra Vietnam kom vi hem till vårt hus i Dalat, där även mina föräldrar bor numera. Det var så skönt att komma upp till Dalat – bergsklimatet är som svensk vår ungefär, men med friskare luft. Ingen kvävande tropisk hetta alltså.

Jag gillar att komma hem till Dalat för då kan jag laga mat själv. Det är visserligen skönt att kunna äta god mat på restaurang, men efter ett tag tröttnar man. Inget går upp mot att grilla hemma på tomten i Dalat. I Dalat gör man grillkol av den speciella sorts tall som växer runt stan. Veden är rik på kåda och ger maten en väldigt god smak, lite som hickory gör i USA och Kanada.

Mai var också väldigt glad att äntligen få se sina älskade djur – hundarna Bi, Wii och Si, katten Lo och ett hundratal ej döpta karpfiskar i den lilla dammen på tomten. I år fick vår lilla djurpark även tillskott i form av en burfågel som jag och min man köpte som present till Mai och min pappa.

Nära vårt hus finns ett litet vattenfall där turister kan rida på hästar. Det passar Mai bra, som fick en ridtur med sina kompisar Nellie och Ninni från Saigon (som också har svensk pappa).

Vid den här tiden, när regnperioden just börjat, har alla körsbärträdet visserligen redan blommat, men det är ändå en fantastisk blomsterprakt i stan. Ett av många smeknamn som Dalat har är just Blommornas stad. Det finns till och med ett par orkidésorter som är uppkallade efter Dalat (och berget Langbian precis utanför Dalat) eftersom de är unika arter som växer vilt i skogarna runt om Dalat.

Landskapet i det centrala höglandet, där Dalat ligger, påminner lite om landskapet i Dalarna. Den stora skillnaden är att i Dalat är allt större. Bergen är högre, dalarna är djupare, vattenfallen är större, tallarna är högre, barren längre, kottarna enorma, sjöarna vidare, blommorna fler, och så vidare.

Men allt är inte frid och fröjd i Dalat, och alla djur är inte så roliga. I en stor yuccapalm på vår tomt, där slingerväxter fått fäste, hittade min pappa en livsfarlig grön trädorm. I några andra slingerväxter hittade han fyra till. De här ormarna är inte att leka med – ett bett och du är död inom några timmar. Men pappas, som är van vid livet på landsbygden, hade redan dödat de han hittat innan vi kom till Dalat. När vi var där ville han kapa yuccapalmen. Jag var livrädd att det skulle finnas några fler ormar där, men pappa bara skrattade när han klättrade upp på stegen med en machete i handen. I yuccapalmens krona hittade pappa fem ormägg. Tur att han fick död på mamman innan och tur att äggen inte hunnit kläckas!

Vi tog förresten hem ett par stockar av yuccapalmen som vi planterat i kruka här hemma i Sverige. Men de är garanterat fria från ormar!

Ja, hem till Sverige kom vi redan för en vecka sedan, men jag ville göra det avslutande inlägget från årets Vietnamresa. Nu dröjer det ett år innan vi åker tillbaka, och jag längtar redan…

Här är en liten sammanfattning av vad vi klarat av under den här resan:

  • mängder med nya vintagetyger och kjolar från H’môngfolket att säljas som vävnader, kuddar, väskor och kjolar
  • klädhängare, klädställning och herrbetjänt i bambu
  • ett antal nya modeller stoppade puffar i silkessammet med flera olika färger
  • rottingfåtöljer och puffar av rotting
  • handsnidade trästolar i asiatisk stil
  • soffbord och sidobord
  • beslag för att asien-pimpa IKEA-möbler
  • ny fantastiskt vacker wabi sabi keramik
  • mängder med nya och väldigt exklusiva lampmodeller – särskilt många nya golvlampor
  • gardiner i organza, siden och silkessammet
  • siden och silkessammet som metervara
  • oräkneliga nya modeller av kuddar och överkast i siden och silkessammet
  • oräkneliga nya modeller av kuddar vintagekuddar och folklorekuddar med tyger från Flower Hmông, Black Hmông, Lu och White Thai
  • kuddar av linne
  • många nya modeller av broderade kuddar
  • exklusiva kläder i linne, siden, bomull och hampa
  • nya modeller av sidenmorgonrockar som sys av vår granne i Dalat
  • många nya skulpturer från träkonstnären Vinh
  • häftiga reklamposters i vintagestil av lackarbete
  • nya lacktavlor
  • på gång har vi även två helt nya tygmönster som kommer vävas exklusivt för oss i sidenbyn Van Phuc. Tygerna kommer användas till kläder, lampor, kuddar, överkast och accessoarer som ni kommer att kunna se i butiken till vintern.

Det är säkert en del jag glömt, men det dyker ju upp vad det lider. Håll utkik!






  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Idag den 19 maj är det president Hồ Chí Minhs födelsedag. 121 år hade han fyllt om han fortfarande levt. Eller, egentligen hade han fyllt 122 år, för i Vietnam räknar vi den faktiska födelsedagen som ett. Det är mer logiskt, tycker jag. Den första födelsedagen är ju inte ett år efter man föds – det är ju istället dagen då man föds!

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Hồ Chí Minh är nära förknippad med en av de produkter vi tagit fram under den senaste resan till Vietnam. Nu kan jag avslöja att det är den rottingstol som Hồ Chí Minh sitter på i bilden här nedan. Den bilden är väldigt känd i Vietnam. Den visar Hồ Chí Minh skrivandes något dokument utanför hans bostad i Hanoi. Hồ Chí Minh, eller bác Hồ (farbror Ho, som vi kallar honom i Vietnam), valde att bo i ett enkelt trähus på stolpar, liknande stolphusen som många minoritetsfolk har i Vietnam, istället för att bo i presidentpalatset. Där kände han sig mer hemma för han var van vid det från sin tid som gerillaledare under den långa hårda kampen mot de franska kolonialisterna.

I och med att bilden blivit så känd har även rottingstolen – en gåva från en hantverksby utanför Hanoi – blivit känd. Säger man bara ”ghế Bác Hồ” (farbror Hos stol) så vet alla vad man menar. Det hjälper ju att stolen är snygg också, och snart kommer alltså det vara möjligt för våra kunder att sitta på en sådan förnäm snygg rottingfåtölj. Det kommer för övrigt bli en hel del rottingmöbler hos MINH INREDNING i framtiden. Vi har nämligen börjat samarbeta med en väldigt duktig rottingproducent.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Siden på väg

Author: Minh

Under vår resa till Vietnam spenderade jag mycket tid med min textilproducent Thu som bor i sidenbyn Van Phuc. Det är alltid roligt att se vilka alla nya vackra överkast, kuddar, kläder och annat som man kan hitta i olika butiker och hos olika producenter. Vi kommer satsa väldigt mycket på just textilier just nu. Till hösten kommer vi få in mängder med nya kuddar, överkast och morgonrockar. Helt nya tillskott till vårt sortiment blir det också – vi kommer bland annat att börja sälja gardiner, kläder samt siden- och silkessammetstyger som metervara.

I sidenbyn Van Phuc besökte jag Đỗ Văn Hiển, vice ordförande i Van Phuc Craft Village Association. Det är en ideel organisation som jobbar för att bevara och utveckla traditionen av silkesproduktion i hantverksbyn Vạn Phúc utanför Hanoi. Det är Van Phuc Craft Village Association som tagit fram och äger de tygmönster som vi använder i till våra överkast, kuddar, lampor, morgonrockar och accessoarer (inklusive det mönster föreställande blommande vattenhyacinter som ett danskt företag falskeligen hävdar sig ha copyright på!).

Đỗ Văn Hiển är en riktig eldsjäl. Han har själv designat ett hundratal tygmönster och han har jobbat med att modernisera framtagningen av mönster – allt för att främja silkeshantverket i byn. Det var väldigt intressant att träffa honom och höra honom berätta om hur man gör mönster för jacquardvävning.

Under mitt besökt bestämdes att vårt samarbete med Van Phuc Craft Village Association skulle fördjupas. Inledningsvis kommer vi att ta fram två helt nya tygmönster. Jag vill inte avslöja för mycket nu, men det handlar om ett mönster med ginkgoblad och ett nytt mönster med vattenhyacinter (som vi kommer ha copyright på!). Till vintern ska det vara klart och då hoppas vi kunna visa kuddar, överkast, kläder, lampor och diverse accessoarer med våra nya tygmönster.

Här kommer lite bilder från mitt besök hos Đỗ Văn Hiển samt på lite vackra textilprodukter jag stött på under resan. Några av de kommer finnas i vår butik inom kort.






  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Hoàng Quang Vinh (f. 1973) kommer ursprungligen från Hải Dương-provinsen i norra Vietnam, där det finns en flera hundra år lång tradition av trähantverk. Det var hans far som lärde honom skulptera i trä. Ett tag jobbade Vinh med ett projekt i Ho Chi Minh-staden för ett taiwanesiskt företag. Då passade han på att åka till Dalat på semester. Han tyckte mycket om landskapet och klimatet i Dalat och bestämde sig för att stanna. I Dalat träffade Vinh också sin fru, som hjälper honom med hans gallerier. På senare år har Vinh även tagit ett antal lärlingar som får en utbildning i träkonsthantverk.

När jag var hemma hos honom plockade hans 2-åriga son fram sin pappas verktyg och började snida till en träbit han hade hittat. Han kommer nog bli en bra träskulptör en dag, precis som sin far. Vinhs fru berättade en rolig anekdot om deras son. En gång skulle en kund köpa en skulptur i Vinhs galleri och Vinhs fru berättade för kunden om att det är hennes man som gör skulturerna. Deras son hörde det och blev väldigt upprörd. Med hög och bestämd röst förklarade han det var han som hade gjort alla skulturer, inte hans pappa. För att inte göra sin son ännu mer upprörd sa hon att, ja, det är hennes son som gör skulpturerna. Men då blev pojken ännu mer upprörd och sa att, nej, nej, det är min pappa som gjort skulpturen. Okej, sa Vinhs fru, visa mig då vilka skulpturer du har gjort och vilka din pappa har gjort. Då förklarade pojken att hälften av alla skulpturer har hans pappa gjort och hälften har han själv gjort.

För sina träskulpturer använder Vinh uteslutande drivved som han köper från de lokala etniska minoritetsfolken som bor runt Dalat. Under torrperioden samlar samlar de veden från flodbäddarna där monsunregnen har spolat ner träet från bergen. Ibland kan det handla om trä som legat begravda i flodbädden i flera hundra år. Det är fler än hundra personer som samlar träämnen åt Vinh, och hela hans trädgård är full av trä som ligger och väntar på att få förvandlas till vackra skulpturer. Här kan ni se vilka skulpturer från Vinh som vi har i inne för tillfället. Vinhs skulpturer är unika konstverka och finns endast i ett exemplar.

Det finns mängder med duktiga träsnidare i Vietnam, men Vinh har en unik stil och ett speciellt sätt att förhålla sig till träet han jobbar med. Vinh berättar om hur han arbetar tillsammans med naturen då han skapar sina verk. Han låter träets naturliga former guida honom, och lägger bara till några detaljer till det som naturen redan har skapat. Han brukar ställa upp en träbit och studera den noga från alla håll och kanter. Då kan han snabbt se träets naturliga potential som skulptur. Till skillnad från vanliga skulptörer tvingar han aldrig på träet någon form, utan låter istället träet ”berätta” för honom vad han ska göra. Det är det tillvägagångssättet som gillar så mycket med Vinhs skulpturer. Hans verk är, så att säga, naturdesign. Min man och jag har flera av hans verk i vår lägenhet i Sverige och i vårt hus i Vietnam.

Vinh jobbar inte enbart med trä. Hans trädgård är även full av vackra bonsai-träd som han odlar för att sälja. Dessutom jobbar han med sten och gör så suiseki-stenar, eller đá cảnh, som det heter på vietnamesiska, vilket är vackra stenar i speciella naturliga former som ställs på specialtillverkade brickor av trä. Suiseki handlar om att uppskatta stenen som det skapades av naturen, snarare än att försöka tvinga på stenen en ny form utifrån ett estetiskt ideal. Det är alltså en konstform som ligger nära Vinhs träskulpturer, som av Vinh får en form som, så att säga, föds ur träämnets naturliga form.

Förra året torrlade man sjön Xuan Huong i centrala Dalat eftersom man skulle bygga om dammvallen. Då var Vinh självklart där för att se vilka skatter som sjöbotten skulle erbjuda honom. När jag besökte Vinh höll han på med enormt stor skulptur med galloperande hästar som han gjorde av ett enormt stor trädstam han hittade i sjön. Jag förstår överhuvudtaget inte hur han fått den flera ton tunga trädstammen till hans hem, som ligger otillgängligt till med bara en lerväg. Trädet måste ha varit flera hundra år gammalt, och det måste har legat på sjöbotten ända sedan fransmännen byggde dammen som skapde sjön i början av 1900-talet. Han hade redan ett par rika spekulanter från Saigon – i Asien anses nämligen galloperande hästar bringa tur i affärer och det finns en hel del nyrika i Saigon som har gått om pengar de inte vet vad de ska göra med, samtidigt som de gärna vill ha mer. Galloperande hästar är därför ett tacksamt motiv för Vinh att göra.









  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Wabi Sabi porslin

Author: Minh

En av de roligaste saker med att åka till Vietnam är att hitta nya producenter. Egentligen skulle jag inte behöva hitta några fler – redan nu arbetar vi med ett tjugotal olika producenter runt om i Vietnam, och det räcker gott och väl. Det är dessutom ett enormt arbete för mig att samordna alla olika beställningar, med hänsyn till tillverkningstid, så att allt kan skickas i samma container. Men i och med att vår nya större butikslokal tillåter ett annat sortiment har vi letat upp ett antal nya producenter under den här resan.

En av dessa nya producenter är en fantastisk duktig tillverkare av keramik. Vi har ju redan ett brett sortiment av keramik, men den här prodcenten skiljer sig från alla andra producenter i Vietnam, dels vad gäller den stora kärlek till sitt hantverk som de har, dels för den kunskap och kvalitetsmedvetenheten de besitter, och dels för de glaseringar de använder. Glaseringarna – äkta celadon, svart temokus, kopparrött, och många andra naturliga kombinationer – är visserligen inte ovanliga i Asien, men de är samtidigt inte de traditionella glaseringar man använder i Vietnam.

I en liten keramikverkstad i Mekondeltat i södra Vietnam skapar Mai och hennes franske man det vackraste porslin jag sett i Vietnam. Att Mai och hennes man exporterar det mesta av sitt porslin till Japan skvallrar en del om vilken typ av porslin de producerar. Japaner är ju kända för sin kärlek av porslin med en ganska anspråkslös rustik finish. Perfekt likformighet är inte målet. Istället låter man glaseringens och lerans naturliga egenskaper samverka med den skapande handen. ”Misstag” och ”skönhetsfläckar” värdesätts som det som ger varje objekt dess egen unika personlighet och karaktär. Wabi Sabi kallas stilen, och vi har valt ut en serie av blått respektive grönt wabi sabi-porslin från vår nya producent.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

På besök i bambu-byn

Author: Minh
Inredningsprodukter och möbler av bambu är sannerligen ingen nyhet för oss asiater. Från billiga stolar och bord i gatukaféet på hörnet, till soffgrupper, sängar, ja, hela inredningar inklusive väggar och golv till lyxhotell, spa, restauranger och privata hem – bambu hittar man överallt i Vietnam. Tyvärr är det inte så lätt att importera bambuprodukter till Sverige. Bambun gillar nämligen inte det torra svenska klimatet. Hela bambustockar tenderar att spricka och skiktlimmade bordsskivor torkar och krymper. Därför kan jag inte ta in så mycket bambumöbler som jag skulle vilja,men den här resan har vi i alla fall tagit fram lite nya saker

Runt Hanoi finns flera byar som specialiserat sig på tillverkning av bambuprodukter. En av dessa byar heter Bắc Ninh och där bor Kim Sơn, som tillverkat bambuprodukter åt mig sedan jag startade mitt företag. Eftersom Sơn ofta leverar produkter till Hanoi brukar vi träffa honom inne i stan, men den här gången bestämde vi oss för att åka ut till hans by istället. Det är alltid spännande att se hur mina producenter bor och lever, och det var roligt att se att Sơn kunnat bygga expandera sin verksamhet.

Jag är hans enda kund från utlandet, men jag är knappast någon av hans större kunder. Men eftersom jag alltid betalar honom mycket högre priser än hans andra kunder så är jag nog en av hans bästa kunder.

Hans produkter har nu blivit så efterfrågade att han fått beställningar på hela hotellfoajer och restauranginredningar. Dagen efter vårt besök skulle han bege sig många hundra mil söderut till Danang för att jobba i ett par veckor med att inreda en restaurang. Med sin blomstrande verksamhet hade Sơn kunnat spara pengar till att bygga ett nytt fint hus åt sig och sin familj och samtidigt hade han råd att betala sin sons universitetsstudier.

Sơn visade runt oss i byn och berättade om olika tillverkningstekniker.I Vietnam skiljer man på bambu och bambu, eller på tre och trúc, som vi kallar det. Det vill säga, vad som i västvärlden innefattas under kategorien bambu är i Vietnam egentligen uppdelat i två kategorier där tre är bambu med kraftiga gröna stammar. Trúc är betydligt tunnar och spricker mycket lättare. Trúc kan både ha grön stam och gul stam med gröna lodräta ränder på. Riktig bra tre hittar man i bara i södra Vietnam. Den kallas för tầm vông och lämpar sig bra att göra inredningsprodukter för export av. Enklare möbler för den inhemska marknaden kan man göra av en sorts trúc som kallas hóp đá, men de spricker om de skickas till vårt torra nordliga klimat.





  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Min dotter Mai är tokig i djur och framför allt hästar. Varje söndag samlas H’mông-folk från olika byar i provinsen Lao Cai i staden Bac Ha till en stor marknad där allt mellan himmel och jord säljs. Jag pratade med en förvånad hästförsäljare på marknaden så att Mai fick rida lite på marknaden. 50.000 dong fick han betalning, vilket han var mer än nöjd med. Vem vet, nästan gång vi kommer dit kanske hästmarknaden förvandlats till ridskola!


Hästar är inte de enda djur som säljs – det finns även gott om alternativ för de som är intresserade att införskaffa vattenbufflar, burfåglar, getter, höns eller söta små hundvalpar. Man kan även äta och dricka gott, och få jordbruksredskap tillverkade på plats. Mai fick låna en hundvalpar av några H’môngkvinnor som och leda runt med koppel på marknaden.

Hundarna var söta, och en vattenbuffel är väl kul att ha (jag brukade rida på pappass buffel när jag växte upp), men jag var mest intresserad av de fantastiskt vackra gamla klädtyger som H’môngfolket sålde på marknaden. Men det ska jag skriva mer om i nästa inlägg.




  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Förra veckan språkade jag lite med en xe ôm-chaufför (motorcykeltaxi) som jag brukar anlita här i Hanoi. Jag nämnde i förbifarten att jag var på jakt efter någon duktig producent av stoppade möbler då de jag träffat på tidigare inte riktigt hållit måttet. Då visade de sig att han visste just precis vem Hanois bästa tillverkare av stoppade möbler var – ville jag åka dit nu med en gång, undrade han. Jo, visst ville jag det, och vips svischade vi iväg på hans motorcykel.

Några minuter senare var jag där och diskuterade design av puffar och sänggavlar med en väldigt kunnig ung kvinna. En vecka senare hade hon specialdesignade varuprover klara – två puffar och en sänggavel i lyxig silkessammet. Men det var knappast någon slump att min xe ôm-chaufför körde mig till rätt ställe – han känner Hanoi som vore det hans egen bakgård. Det är såna människor man måste känna för att lyckas med det jag gör.

Här kan ni få en liten förhandstitt på sänggaveln och på två av puffarna.

UPPDATERING 2011-09-27: Sänggavlar och sittpuffar i silkessammet finns nu i vår butik på Odengatan 28.


  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Idag, den 30 april, firar vi Vietnams befrielsedag. Den 30 april 1975 lämnade USA Vietnam, Saigon befriades och det långa blodiga kriget slutade. Innan kriget tog slut hade USA lyckats göra lilla Vietnam till det mest bombade området i hela världen. Det släpptes mer än tre gånger så mycket bomber på lilla Vietnam än det gjorde över hela jorden under hela andra världskriget.

Befrielsedagen är en av Vietnams allra största högtider. Dalat, där jag bodde tidigare, brukar vara helt fullpackad av firande vietnameser från Ho Chi Minh-staden. Men här i Hanoi är det ganska lugnt. Överallt har gator pyntats med flaggor och panderoller (se bilden nedan från gatan där vårt hotell ligger), men många Hanoibor har åkt till sina byar eller till närliggande semesterorten Halong City för att fira.

Vi spenderade dagen med att besöka Ho Chi Minh-mausoleet. Det hade många andra också bestämts sig för att göra. Det måste varit en flera kilometer lång kö som vi fick tålmodigt genomlida innan vi snabbt slussades igenom mausoleet.



Förresten är Ho Chi Minh, eller Bác Hồ (farbror Ho) som vi brukar kalla honom, nära förknippad med en av de nya produkter som jag håller på att ta fram under den här resan. Men mer om det vid ett senare tillfället….

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Redan nu, en och en halv vecka in på vår resa till Vietnam, kan jag bara konstatera att den här resan kommer att resultera i mängder med helt nya produkter. Ja, inte sedan jag, min man och min dotter började vår jakt på hantverkare i Vietnam för mer än sju år sedan, har vi stått inför en så här stor uppgradering av vårt samlade sortiment. Det roliga är att även om vi hade ganska storslagna planer för den här resan, på grund av att vår nya stora butikslokal tillåter ett helt annat sortiment, så har det även inträffat massor med roliga slumpmässiga möten som resulterat i kontakter med nya duktiga producenter – och nya vackra produkter förstås!

Det handlar bland annat om mängder med handvävda vintagetyger från H’mông- och Lự-folket, som kommer att förvandlas till kuddar, bonader, väskor och annat, och om flera nya underbart lyxiga gardiner, puffar och sänggavlar i silkessammet, om möbler i rotting och bambu i modern och tidlös stil. Mängder med nya modeller av lampor har vi också på gång, bland annat ett antal ganska extravaganta golvlampor. Våra kuddar och överkast. kommer att få en stor tillökning, och till dessa kommer även lyxiga säng-set av organisk bomull. Våra morgonrockar kommer också bli fler, och de kommer kompletteras med nattlinnen och sidenpyjamaser. En annan stor nyhet är att vi kommer att börja sälja kläder i material som linne, siden och silkessammet från flera olika designers. Dessutom har vi fått kontakt med en ny producent av väldigt vacker keramik som skiljer sig mycket från det vi tidigare har haft. Sen har vi ett litet experiment på gång som handlar om att Asien-pimpa vanliga IKEA-möbler, men det vill jag inte avslöja för mycket om i nuläget.

Jag lovar lite fler reserapporter här på bloggen. Tills dess säger jag bara – jippie, vad bra det går!

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb