Posts Tagged ‘Vietnam i bild’

Min dotter Mai är tokig i djur och framför allt hästar. Varje söndag samlas H’mông-folk från olika byar i provinsen Lao Cai i staden Bac Ha till en stor marknad där allt mellan himmel och jord säljs. Jag pratade med en förvånad hästförsäljare på marknaden så att Mai fick rida lite på marknaden. 50.000 dong fick han betalning, vilket han var mer än nöjd med. Vem vet, nästan gång vi kommer dit kanske hästmarknaden förvandlats till ridskola!


Hästar är inte de enda djur som säljs – det finns även gott om alternativ för de som är intresserade att införskaffa vattenbufflar, burfåglar, getter, höns eller söta små hundvalpar. Man kan även äta och dricka gott, och få jordbruksredskap tillverkade på plats. Mai fick låna en hundvalpar av några H’môngkvinnor som och leda runt med koppel på marknaden.

Hundarna var söta, och en vattenbuffel är väl kul att ha (jag brukade rida på pappass buffel när jag växte upp), men jag var mest intresserad av de fantastiskt vackra gamla klädtyger som H’môngfolket sålde på marknaden. Men det ska jag skriva mer om i nästa inlägg.




  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Idag, den 30 april, firar vi Vietnams befrielsedag. Den 30 april 1975 lämnade USA Vietnam, Saigon befriades och det långa blodiga kriget slutade. Innan kriget tog slut hade USA lyckats göra lilla Vietnam till det mest bombade området i hela världen. Det släpptes mer än tre gånger så mycket bomber på lilla Vietnam än det gjorde över hela jorden under hela andra världskriget.

Befrielsedagen är en av Vietnams allra största högtider. Dalat, där jag bodde tidigare, brukar vara helt fullpackad av firande vietnameser från Ho Chi Minh-staden. Men här i Hanoi är det ganska lugnt. Överallt har gator pyntats med flaggor och panderoller (se bilden nedan från gatan där vårt hotell ligger), men många Hanoibor har åkt till sina byar eller till närliggande semesterorten Halong City för att fira.

Vi spenderade dagen med att besöka Ho Chi Minh-mausoleet. Det hade många andra också bestämts sig för att göra. Det måste varit en flera kilometer lång kö som vi fick tålmodigt genomlida innan vi snabbt slussades igenom mausoleet.



Förresten är Ho Chi Minh, eller Bác Hồ (farbror Ho) som vi brukar kalla honom, nära förknippad med en av de nya produkter som jag håller på att ta fram under den här resan. Men mer om det vid ett senare tillfället….

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Redan nu, en och en halv vecka in på vår resa till Vietnam, kan jag bara konstatera att den här resan kommer att resultera i mängder med helt nya produkter. Ja, inte sedan jag, min man och min dotter började vår jakt på hantverkare i Vietnam för mer än sju år sedan, har vi stått inför en så här stor uppgradering av vårt samlade sortiment. Det roliga är att även om vi hade ganska storslagna planer för den här resan, på grund av att vår nya stora butikslokal tillåter ett helt annat sortiment, så har det även inträffat massor med roliga slumpmässiga möten som resulterat i kontakter med nya duktiga producenter – och nya vackra produkter förstås!

Det handlar bland annat om mängder med handvävda vintagetyger från H’mông- och Lự-folket, som kommer att förvandlas till kuddar, bonader, väskor och annat, och om flera nya underbart lyxiga gardiner, puffar och sänggavlar i silkessammet, om möbler i rotting och bambu i modern och tidlös stil. Mängder med nya modeller av lampor har vi också på gång, bland annat ett antal ganska extravaganta golvlampor. Våra kuddar och överkast. kommer att få en stor tillökning, och till dessa kommer även lyxiga säng-set av organisk bomull. Våra morgonrockar kommer också bli fler, och de kommer kompletteras med nattlinnen och sidenpyjamaser. En annan stor nyhet är att vi kommer att börja sälja kläder i material som linne, siden och silkessammet från flera olika designers. Dessutom har vi fått kontakt med en ny producent av väldigt vacker keramik som skiljer sig mycket från det vi tidigare har haft. Sen har vi ett litet experiment på gång som handlar om att Asien-pimpa vanliga IKEA-möbler, men det vill jag inte avslöja för mycket om i nuläget.

Jag lovar lite fler reserapporter här på bloggen. Tills dess säger jag bara – jippie, vad bra det går!

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Nyårsblommor

Author: Minh

Majblommor, julgranar och påskris har vi inte i Vietnam. Men vi har något som kan liknas med en sammanslagning av just majblomma, julgran och påskris. Under nyårshelgen tar man in stora grenar med vackra blommor som man har i vaser på golvet. Dessa pyntar man med alla nyårskort man får och med små dekorationer i gult och rött med lyckönskningar för det kommande året.

Vanligast är att man tar kvistar med gula blommor som heter just maiblommor, eller hoa mai (Ochna integerrima) på vietnamesiska. I norra Vietnam använder man även hoa anh đào. Namnet refererar till olika varianter av vildväxande släktingar till körsbär, plommon, persika och aprikos. Det finns lite olika varianter på hoa anh đào, varav den mest kända är de rosablommande körsbärträden (Prunus cerasoides) som växer vilt i skogarna runt min hemstad Dalat i det centrala höglandet i södra Vietnam. I norra Vietnam är det istället vanligare med Prunus mume, som populärt brukar kallas Japansk aprikos eller Kinesiskt plommon. De har lite mer ljusrosa blommor och växer vilt i bergen runt gränsen till Kina. Det är oerhört vacker när det blommar, som fyrverkerier i rosa och vitt

Av hoa mai odlar man även bonsaiträd, eller cây cảnh som det heter på vietnamesiska (bonsai och cây cảnh är samma ord – båda betyder ordagrant ”växt i kruka”). Namnet hoa mai har en speciell symbolisk innerbörd. Mai refererar till växten med gula blommor men mai kan även betyda ”morgondag” eller ”framtid”. Som jag skrivit om tidigare heter min dotter Minh Mai. Minh betyder lysande. Hennes namn kan alltså betyda ”lysande framtid” och för mig och min man är det just det hon är – vår lysande framtid.

Här ovan ser nu bilder på Minh Mai när vi firade Tết i vårt hus i Dalat nyåret 2004. Mai var då ett år gammal och hade just lärt sig gå. Vi hade varit i Vietnam i ett år för min man gjorde sitt fältarbete för sin doktorsavhandling i socialantropologi. Eftersom Mai spenderade sitt första år i Vietnam så blev vietnamesiska hennes första språk. Bakom Mai ser ni också en kvist med hoa mai. Bilden till vänster visar en hoa mai i form av ett vackert bonsaiträd. Bilden är från en bonsaiutställning från Dalats botaniska trädgård, där man visade upp flera undra helt fantastiska bonsaiträd (jag ska posta fler bilder därifrån senare).

Nedan till vänster ser ni bilder på blommande körsbärsträd i bergen runt Dalat. Till höger en bild från bergen i norra Vietnam där man också ser viltväxande körsbär i blom.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Just nu firar vi alltså Tết - det vietnamesiska nyåret. Men i Vietnam säger vi inte att vi firar nyår. Vi säger istället att vi äter nyår (ăn Tết). Mat spelar med andra ord en stor roll i nyårsfirandet. Den allra viktigaste maträtten är utan tvekan bánh chưng. Det är en sorts ångkokad riskaka gjord på klibbigt ris med en fyllning av mungbönor, fläsk, lök, salt och peppar. Allt detta bakas in i fyrkantiga paket i blad av en väldigt speciell sorts växt som på vietnamesiska heter lá dong. Vad lá dong heter på svenska har jag tyvärr ingen aning om, men det latinska namnet är Phrynium placentarium.

Den allra viktigaste ingrediensen är ändå en stor portion tålamod – det tar nämligen hela 10-12 timmar att koka bánh chưng. Till det ska läggas timmar av förberedelse av all bánh chưng-paket som ska packas och lindas in i bladen som små paket. När paketen kokat klart har öppnar man dem. Då har riset tagit både härlig smak och vacker grön färg av lá dong-bladen. Riskakan skärs upp med en fiffig anordning av fibertrådar av en sorts bambu som man knytit runt kakan. Sen äter man det tillsammans med pickles  gjorda på lök, morot och rättika.

På grund av den extremt långa tid det tar att laga bánh chưng brukar man gå ihop ett gäng och koka tillsammans. Under eftermiddagen sitter man tillsammans och knyter ihop alla paketen. Sen gör man upp en eld och kokar upp vatten i en kastrull stor som en tunna. I kokvatten lägger man lá dong som ger extra smak till vattnet. När vattnet kokat upp lägger man i alla bladpaketen. Sen turas man om att vara eldvakt under natten.

Här nedan kan ni se när vi kokade bánh chưng till nyåret 2004. Det var jag, min man och dotter tillsammans med några vänner som kokade bánh chưng i vår trädgård i vårt hus i Dalat i Vietnam. På kvällen hade vi fest tillsammans i trädgården medans grytan stod och puttrade bredvid. Sedan hängde killarna upp hammockar att sova och tog skift som eldvakt hela natten. På morgonen var allt klart – mängder med bánh chưng som räckte till fyra familjer under hela nyårsfirandet.

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Idag 21 augusti firas Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An i centrala Vietnam. Hội An är sedan 1999 en World Heritage Site och det är även staden där de traditionella vietnamesiska sidenlyktorna härstammar ifrån.

På 1600-talet var Hội An, som då var känt som Faifo bland västerländska sjöfarare, en viktig handelstad och en viktigt länk mellan Östasien och Europa. Där minglade vietnameser med köpmän och sjöfarare från Indien, Kina och Japan med köpmän, kolonialherrar och missionärer från europeiska länder som Nederländerna. Att många av dem gjorde Hội An till sitt hem är något som än idag präglar staden. De japanska köpmännen tog med sig seden att hänga ut två sidenlyktor på vardera sidan om husporten. På kvällarna tändes lyktorna med oljelampor som lyste upp gatan med ett romantiskt sken.

Turister brukar gilla att äta Cao lầu när de kommer till Hội An. Det är en nudelrätt som är tydligt influerad av det japanska köket. En speciell sorts risnudlar används, samt fläskkött, böngroddar, färska örter och lite annat. För att göra riktig Cao lầu ska man använda vatten som tas ur en speciell gammal brunn som heter Bá Lễ som Cham-folket grävde för väldigt länge sen.

Cao lầu är väldigt gott, men ännu godare tycker jag att Hến Trộn är. Det är den rätt som alla vietnameser äter när de kommer till Hội An, men de allra flesta västerlänningar vet nog inte vad det är. Hến Trộn är en sorts sallad gjord på små små musslor och färska örter som man äter tillsammans med ett hårt tunnbröd gjort på rismjöl. Helt underbart gott, men det har man inte vågat marknadsföra för turister med tanke på deras känsliga turistmagar. Så vi vietnameser får njuta av det ifred. Men jag kan ge ett litet tips till de lite mer vågade (med stålmagar) – ta en båt eller gå över bron till ön Cẩm Nam. Fortsätt sedan över på andra sidan ön. Där finns flera restauranger som serverar Hến Trộn. Kom ihåg, ni gör det på egen risk!

Jag tycker väldigt mycket om Hội An. Jag växte upp på landsbygden i Quảng Nam-provinsen inte långt från Hội An, och ett tag var jag och min man faktiskt på väg att köpa hus i Hội An. Men eftersom Hội An blir översvämmat varje höst tyckte vi att det skulle bli lite väl äventyrligt.

Visste ni förresten att många scener i filmen The Quiet American som utspelades i Saigon egentligen spelades in i Hội An? I ett fint gammalt hotell i stan hade Michael Caine sin loge under inspelning, vilket de gärna poängterar för att locka gäster. Vĩnh Hưng I heter hotellet om ni är nyfikna.

Med anledning av Vietnam-Japan Cultural Festival 2010 i Hội An tänkte jag påminna om mitt tidigare inlägg om de vietnamesiska sidenlyktor och de japanska kotorilamporna. Jag tänkte också att det kunde passa att posta lite bilder från Hội An. Bilderna har min man tagit under årens lopp.





Photos © MINH / V. Alneng

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Mer Dao

Author: Minh

Ta Phin - Photo © Minh

Eftersom Irene på Proforma tyckte att bilderna på Dao i Lao Cai var fina så lägger jag upp lite fler. De här bilderna är från när vi var där 2008. Byn heter Ta Phin och man kan faktiskt bo över där om man vill.

Ta Phin - Photo © Minh


Ta Phin - Photo © Minh

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Lao Cai - Photo © Minh

H'môngkvinna - Photo © Minh

Min dotter kallar Lao Cai-provinsen i norra Vietnam för Muacainay-landet. Varför? Jo, ”Mua cái này!” betyder ”Köp den här!” på vietnamesiska, och det är det som alla H’môngkvinnor säger till mig när jag är där. Jag är väldigt populär för jag köper så mycket och betalar så bra (till och med så bra att en vietnamesiska man kallade mig för galning!). Min dotter tycker det är jättekul att se hur horder H’môngkvinnor belägrar hotellet där vi bor, väntar ut mig, för att gå till attack med sina vackra tyger så fort jag sätter foten utanför dörren – ”Mua cái này! Mua cái này!”

Den är gången har jag köpt massor med tyger från H’mông. Tygerna är gjorda av ekologisk hampa och färgad med naturfärger, främst indigo, som också det odlas ekologiskt. Jag ska göra ett inlägg senare där jag skriver mer om produktionen av hampatyger.

Av tygerna kommer jag göra väskor, kuddfodral, överkast, accessoarer och mycket annat. Men många tyger behåller jag som de är. De är vackra som de är att hänga på väggen.

"Mua cái này!" - Photo © Minh

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Minh och Dao - Photo © Minh

Mai med en hundvalp - Photo © Minh

I bergen i Lao Cai provinsen i nordligaste Vietnam, precis vid gränsen mot Kina, bor många av Vietnams 54 minoritetsfolk. Hit åker jag för att köpa vackra indigofärgade hampatyger av H’mông och broderier av Dao som jag använder till kuddar, väskor, överkast och väggbonader. Landskapet här är så vackert så man blir helt mållös.

På vietnamesiska heter H’mông inte H’mông utan Mèo, eller rättare sagt Người Mèo. Det betyder kattmänniska om man översätter det ordagrant. Min dotter Mai älskar djur och av någon anledning hittar hon alltid något djur att leka med vart än vi åker. I en Dao-by hittade hon en liten söt hundvalp att leka med medan mamma jobbade.

Lao Cai - Photo © Minh

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb

Photo © Minh

Photo © Minh

Som jag nämnt kommer de allra flesta av MINH INREDNINGs produkter från olika hantverksbyar i provinserna runt Hanoi i norra Vietnam. Jag, min man och min dotter har ägnat många många månader åt att skumpa runt på dåliga vägar i jakt på de bästa hantverkarna. Under årens lopp har vi byggt upp ett nätverk av skickliga hantverkare specialiserade på en mängd olika material, produkter och tekniker. Det har varit ett väldigt tufft arbete, men det bleknar i jämförelse med det arbete som alla dessa hantverkare lägger ner på att tillverka förstklassiga inredningsprodukter och konsthantverk.

Ibland är det svårt att hitta det man letar efter men det roliga i Vietnam är att det är alltid någon som känner någon som har en kusin som gift sig men någon från en by där man under årtusenden har tillverkat just precis det som jag är ute efter. Men då krävs förstås att man kan språket och vet vem och hur man ska fråga. Vägen finns i munnen, brukar min pappa alltid säga.

I en av dessa hantverksbyar tillverkas keramik sedan 1300-talet. I dessa områden i Röda Floden-deltat fanns tidigare stora naturtillgångar på kaolin, eller så kallad porslinslera. Idag är tillgångarna nästan tömda och leran måste hämtas från andra håll.

Det finns ett gammalt talesätt som lyder så här:

Kinesiskt porslin tillfredställer ögat;
Vietnamesiskt porslin tillfredställer hjärtat…

Tidigt blev vietnamesiskt porslin en internationell framgång och har till exempel varit en starkt påverkan på japanskt kochi-keramik. Den tidiga framgången är direkt länkad till den kinsesiska Ming-dynastin (1371-1567) som införde ett exportförbud på den berömda Ming-porslinen.

Apropå Ming-porslin – på kinesiska betyder Ming (明) lysande, klar och strålande. Det vietnamesiska ordet för Ming är, ja, just det, Minh!

Photo © Minh

  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • De.lirio.us
  • Digg
  • MySpace
  • Ping.fm
  • Yahoo! Buzz
  • YahooMyWeb